Att resandet har minskat under 2020 är ingen nyhet och var egentligen väldigt väntat. Ändå finns en hel del intressant statistik och fakta kring hur vi svenskar har rest och semestrat under 2020.

I första numret av resemagasinet Vagabond 2021 listas 50 drömresmål i världen. Hela listan över resmål presenteras, men med fördjupning av de plaster jag har besökt.

Besöket var intressant - bara det att entrébiljetten är en spypåse säger väl någonting om vad det innebär. Egentligen vet jag inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Upplevelsen var stark och tog tid att smälta för magen, munnen och huvudet. 

Det finns en del ställen som jag redan besökt men som jag gärna skulle resa tillbaka till. Platser som gav mig mersmak, eller som jag inte var riktigt nöjd på när jag lämnade.

Flores är med sina tiotalet aktiva vulkaner en spännande ö, det känns roligt att få avsluta resan på en plats som denna. Man känner att Flores inte är en ö som huvudsakligen försörjs av turism.

Ett av mina starkaste flygminnen är en händelse på Singapores flygplats. Flyget var dock i detta fall inte försenat, men vi blev nekade ombordstigning av den anledningen att vi själva kom något sent (inte försent) till gaten.

Här kanske mer än någon annanstans i Indonesien behöver besökare ha tålamod, ett äventyrligt sinne och kunna skapligt behärska Bahasa (indonesiska) för att kunna möta utmaningen att resa, eftersom det praktiskt taget inte existerar...

Det var under vår långresa till Malaysia och Indonesien 2013, vi åkte ut med färjan för att sola och bada lite på de närliggande öarna från Borneo...

Sri Lankas turism har ökat lavinartat och är en riktig uppstickare, alla verkar vilja, planerar eller har varit på just Sri Lanka. Varför detta intresse för just Sri Lanka?

Yoga i soluppgången, surfa i solnedgången, smaragdgrönt vatten, havssköldpaddor och svajande palmträd. Dessa är dagliga aktiviteter som gör att Sri Lanka får många människor att vilja flytta hit, starta eget och kanske göra det de länge drömt om!

Mopeden är det naturliga färdmedlet här. Både Johan och Jessica kryssar vant fram i den täta trafiken trots skymningen, vi hinner knappt med. Det är en utmaning med vänstertrafiken men det märks inte av på familjen Ahls vana hand på styret.

Alltfler svenska barnfamiljer vågar ta steget mot ett vardagsliv utomlands, och väljer solen framför den mörka, kalla och dystra vardagen hemma i norr. Vi provsmakar den thaisvenska vardagen där familjer har tagit steget från dröm till verklighet.

Våra vänner familjen Ahl som vi hälsade på i Thailand i januari har nu börjat sin rundreda i Asien, de har nyligen varit i El Nido, Filippinerna, vilket fick mig lite nostalgisk.

Vi funderade länge på om Koh Pha Ngan var en bra släppa-allt-och-bara-vara-destination. En vän till mig har befunnit sig här i tre månader, och det var nog ett kvitto för oss på att det inte enbart är festglad party-ö, utan att det finns någonting annat.

Vid ankomsten till Thailand hade vi smått glömt hur låååååång tid allt faktiskt tar här, vilket gav oss panik när vi insåg att vi hade risk att missa vårt anslutande flyg ner söderut. Med en timmes tidigare landning var känslan att vi hade gott om tid.

Vi tog färjan tillbaka till fastlandet, buss och sedan flyg tillbaka till Bangkok. Väl där åkte vi drygt 20 mil ner på Thailands östkust för nästa anhalt – Hua Hin.

Regnet fortsätter att variera i intensitet. Ibland kastar det ur sig en rejäl dusch, och ibland håller det sig till att strila ner. Vinden kastar om lätta föremål på marken, sliter tag och fångar.

Samtliga sinnen är på helspänn och påkopplade – här och nu och ingen annanstans. Det luktar frityrolja och sött i en kombination av avgaser och myggspray. Luften är klibbig så att tröjan fastnar på ryggen.

Nu ser vi fram emot avresa mot Thailand och välbehövlig avkoppling stundar. Vi byter i Doha för vidare färd mot Bangkok, och sedan inrikes flyg till Surat Thani där vi ska sova en natt.

Galet. Läskigt. Men mest av allt så skönt. Jag ska verkligen försöka landa i mig själv. Få tillbaka ett riktigt sug på att resa.

Kina är ett enormt land som för stora avtryck, och vi får ofta nyhetsrapporteringar därifrån i svensk media. Därför är det lätt för oss svenskar att bilda egna uppfattningar om hur det är där.

Vår andra vecka i Kina började med att vi tog oss västerut, mot Chengdu som är huvudstad i Sichuanprovinsen. Chengdu är en stad med fantastisk mat (hotpotens hemtrakt), genuin kultur och inte minst hem till världens gosigaste djur.

Efter några dagar i storstan tog vi oss västerut i landet med flyg till en mindre stad som heter Zhangjiajie. Det var magiskt att flyga in över högresta berg och skog när vi tidigare bara sett höghus och vägar.

Under de kommande veckorna har jag en gästskribent hos mig på Lycklig och levande, och det är den första någonsin faktiskt. Det kommer att bli en gästbloggsserie i fyra delar där vi får följa med Sofia Johansson på hennes resa genom Kina.

Efter en liten sovmorgon och frukost på hotellet med utsikt över blå moskén så tar en promenad i gamla stan och Sultanahmet. Vi spanar på blå moskén, som vi gör ett försök att få se insidan av, men den visade sig vara stängd...