Det här inlägget inkl. bilder är från min resedagbok under vår resa till Borneo & Indonesien 2013.

Flores - Sama Sama (du är välkommen) 

Flores är med sina tiotalet aktiva vulkaner en spännande ö, dock inte det mest besökta resmål i Indonesien med tanke på både rabies och relativt hög malariarisk. Det känns spännande att få avsluta en resa som den här på en plats som denna. Det kräver dock både tålamod och energi från oss som resenärer. Det finns inte heller möjlighet till uppkoppling. 

Det är svårt att få någon direkt helheltsuppfattning av Indonesien, då landet med sina femhundra mil skiljer sig åt i stort. Bara där vi rest har det varit markanta skillnader vad gäller befolkning, religion och kultur, vilket gör landet väldigt varierande att resa i. Vi har besökt platser med både hinduisk, muslimsk och kristen tro. Här på Flores är åttio procent av befolkningen kristna. Trots det lyckades vi pricka in att bo precis utanför en högtalare vars utrop om bön för muslimerna väckt oss klockan fem varje morgon. Efter att ha hängt med gänget från båten två nätter i Labuan Bajo, Flores nordvästra belägring och hamnstad beger vi oss vidare. 

Nästa destination är Bajawa, som man når med tio timmars buss upp i bergen. Staden är lite högre belägen på ca 1100 m.ö.h., så här är det något kallare klimat. Första natten var ovant kall med sina 19 grader! 

Men känslan är mysig här uppe, vi har kommit ifrån turistmotorvägarna på Bali och Lombok, och lokalborna är jättetrevliga och genuina på ett ärligt sätt. 

Man känner att Flores inte är en ö som försörjs av turism. Highlandskänslan påminner om fjällen och här odlas både kaffe, vanilj och diverse andra kryddor. Och jag har köpt både vaniljstänger och lokalt kaffe! 

Första dagen tog vi oss an lite trekking på egen hand för att leta upp 'the red lakes' och dess vulkan. En spännande tripp som ledde oss till den lilla byn Dgnoral nale utanför Bajawa. Vi pekande och gjorde handtecken för lokalborna och hittade på kryssande små vägar rätt stig upp i skogen. Sedan var det ytterligare en bit av tvekande steg och några timmar upp innan vi kom fram. Sjöarna var inte direkt röda vid den här tiden på året utan intog en mer gul nyans. Vyerna var vackra och vulkanen fräck så det var värt besväret. Väl påväg tillbaka mötte vi en man i skogen som erbjöd oss skjuts (förvånande?, inte direkt), men det visade sig bli spännande. 

Vi blev bjudna på kaffe i hans hus och den lilla byn, där både män och kvinnor hade fullt upp med att sortera just kaffebönor. Han och hans granne kunde göra sig förstådda med några engelska ord och konversationen flöt på om än något stakande. 

Dagarna i Bajawa har även bjudit på kruxiga reseplanerings- och flygplansbokningar, fler vackra vyer, fler vulkaner, en hel del cyklande och afternoon tea (finns massor med bagerier här, och vi får munkar och bröd till frukost!) Igår träffade vi en svensk kille från Hisingen, så himla märkligt hur man kan springa på någon så. Världen är allt bra liten ibland, i övrigt har det ju knappt varit en svensk på hela resan, inte mycket turister här heller i övrigt. 

På Flores norra kust har vi spenderat de senaste dagarna, och vi har återigen kommit till paradiset. Riung är en liten, liten by, knappt ens det med något enstaka guesthouse, de flesta bor i homestay. På vägen kan man finna två kanske tre ställen att äta och någon liten shop för lokalborna. Det mesta inhandlas på marknad eller i Bajawa. Här växer bananbladen tätt och befolkningen försörjer sig huvudsakligen på fiske och platager. 

Riung är inte så mycket i sig, men övärlden utanför är magisk. De sjutton öarna kallas platsen fastän de till antalet är mer än tjugo, detta då man refererar till en vacker 17årig tjej, samt Indonesiens nationaldag den 17e augusti. 

Ström får vi genom en generator enbart på kvällen, vatten hämtas ur brunn och är därmed också väldigt begränsat ur kranen. Långt bortom charterpaketens värld, från den lilla hamnen kan man komma över en båt som tar en ut till den mest fantastiska snorkling och de mest vita stränder. 

Vi förstår nu varför Flores är benämnt just Flores, blommornas udde. Detta syftar på undervattenvärldens koraller. Till lunch erbjuds nyfångad fisk grillad över öppen eld. Framåt eftermiddagen beger man sig ännu en bit längre bort för att beskåda the flying foxes, en fladdermusliknande varelse i större storlek. Häftigt att beskåda när över hundratals av djuren lyfter från träden. 

Ytterligare en förflyttning österut styrde vi kosan mot Maumere och Flores största stad. En resa med buss över de branta bergen som slutade med totalt tretton timmar och lite ömma rumpor efter allt skumpande, samt sex getter på taket och en skolklass inuti! Känslan är så annorlunda och faktum är att man saknar civilisationen efter upplevelerserna här, att kunna äta utan att tio personer råglor på dig, att kunna gå gatan utan att alla viskar, stirrar eller hejar på dig hela tiden, (roligt i början men enformigt och påfrestande i längden), att kunna gå på en vanlig toa, att få den mat man är sugen på, att få mat när man är hungrig, att kunna tvätta sig ren, att få vatten ur kranen (inte dricksvatten då) och att se sig i spegeln. Häftig känsla! Vi börjar inse att klockan tickar iväg och att det är god till att börja planera tillbakaresan mot Kuala Lumpur.

Vill du läsa mer? 

Indonesiska sidan av Borneo - en berättelse från resedagboken 
Resa till Komodo - en berättelse från resedagboken
Mt Kinabalu - något i särklass eget
Varför du inte ska sola utan handduk! 
11 otippade saker som hänt mig på resa