Gamla resedagsboksanteckningar från förr & en känsla för backpackerlivet...
Våra vänner familjen Ahl som vi hälsade på i Thailand i januari har nu börjat sin rundresa i Asien, de har nyligen varit i El Nido, Filippinerna, vilket fick mig lite nostalgisk så jag letade fram ett inlägg jag skrev på resedagboken när tiden bekom sig, närmare bestämt 2011-2012.
Texten är skriven i resande stund, mitt i upplevelserna på en båt mellan El nido och Coron. Det är skönt att blicka tillbaka och se att jag har utvecklat mitt skrivande sedan dess. Detta var under vår första långresa i Sydostasien, och turisttransporterna mellan Coron och El Nido var inte särskilt etablerade...
"Det luktar gammal båtmotor blandat med saltvatten och kroppsvätskor här. Och egentligen skulle det kunna vara ganska mysigt om det inte vore för att jag faktiskt tror att båten kan sjunka här och nu. Idag är destinationen El Nido, en utlovad sju timmars färd. Båten vi åker med liknar en större utbyggd eka med väggar. Med undantag att den saknar urholkningen som en eka har. Människorna är packade som sillar, och då menar jag att vi sitter på varandra. Jag vet inte var min väska är och det kryper myror och andra spännande djur på flytvästen som vi var tvugna att ta på oss när sjöbevakningen skulle inspektera båten.
(Okej... packade sillar kanske är att ta i, men känslan av att sitta så här i 7-8h var ändå ganska påfrestande.)
Enligt min mening förstår jag inte hur den här båten kan flyta. Det är hål i den och det skvätter in vatten över hela golvet i den faktiskt lilla sjö vi kör i. De väskor och människor som befinner sig i skarvarna av den skjutdörr som håller vatten och vind borta är helt genomblöta. Faktum är att det inte skulle kunna vara mer vågor, då skulle det 'skelett' som sitter som stödben på båda sidor om båten brytas av och båten inte längre vara stabil.
Jag får be om ursäkt för att inlägget blir en aning bittert. För situationen är egentligen ganska patetisk, och som sagt Filippinerna slutar aldrig att förvåna. Komiken har flera gånger spridit sig i den skara människor som befinner sig här, och vi sitter ju faktiskt alla i samma båt. Jag och Stefan sitter i den bakre delen av båten, på själva motorn, eller den befinner sig under oss där båtmannen springer stup i kvarten och lyfter på en lucka, samt tömmer båten på vatten.
Jag vill avsluta med att hedra den svenska kompetensen, då vi inte bygger sånna här båtar och för att vi använder radar. Nu får jag avsluta innan ipaden kommer bada."
Relaterade inlägg
Asientaggen på bloggen visar dessvärre inte den bredd som mitt resebibliotek gör...
Varför du inte ska sola utan handduk - historien om när jag fick parasitmask i Malaysia