Tack och lov är årets november över. Den var jobbigare än jag hade föreställt mig. Nu väntar jul, mys och tid med familjen. Kanske sänker vi tempot en aning redan innan för att tona in oss?

För ett tag sedan fick jag frågan vad man ska ge en ”reseperson” i julklapp. Jag vet inte om personen som frågade syftade på mig och ville lura ut något, eller om det bara var en rent allmän fråga av genuint intresse.

Jag kommer alltid minnas den där dagen i mars, längtan efter att andas svensk ren vårluft igen. Tomhetskänslan inombords när vi förstod att vi inte fick åka hem som planerat. Flyget hade varit bokat hem nästan ett år i förväg.

Kreativitet – hur skapas den? Vet du hur du får utlopp för din kreativitet? Är du medveten om när du blir kreativ? Kan du styra kreativiteten?

Sedan en tid tillbaka har jag försökt forma min vardag och starta upp min verksamhet på heltid. Det mynnade ganska snabbt ut i att jag behövde en plats att vistas på i hemmet som inte innebär att belamra köksbordet.

Men, stopp! Vänta! –vad gör du nu för tiden? Dagens vanligaste fråga – eller, vad jobbar du med? Och som jag verkligen grämt mig över detta. Ämnet har varit riktigt ångestladdat...

Personlig utveckling, tankens kraft och psykologi ligger mig varmt om hjärtat. Hur påverkar olika typer av mindset dig och ditt resultat? Hur påverkas du av andras tyckande? Och i förlängningen vem bestämmer i ditt liv?

Sedan november inleddes har jag haft en otrolig reseabstinens, det bokstavligen drar och rycker i mig som aldrig förr. Det är först nu jag kommer till insikt med, att ja - det har varit så här de senaste åren.

November är här och julen kryper allt närmare och närmare dörren. Det mörknar tidigare och vi myser i soffan med tända ljus. När julen väl är här, har den alltid en förmåga att gå väldigt fort.

Ett höstlov i Stockholm med extra allt. Jag har spenderat höstlovet i Stockholm tillsammans med delar av familjen.

Rent statistiskt är sydamerikanska storstäder oroligare och har högre kriminalitet än till exempel de europeiska. Det innebär inte att du kommer bli pistolhotad så fort du kliver av flygplanet, vilket många gånger är lite bilden vi har av Sydamerika.

I samband med intervjun på bussigt och de frågor jag besvarade där tänkte jag besvara lite vanligt förekommande frågor som jag har fått den senaste tiden.

"Vi lever i den farligaste perioden under mänsklighetens utveckling. Vi har tekniken att förstöra planeten vi lever på, men har fortfarande inte utvecklat förmågan att fly härifrån."

Det är sällsamt att stå längs räcket och blicka ner i det virvlade vattnet – nästan mystiskt, det väcker något kittlande inombords och ger kreativiteten liv.

I våras var jag på en weekend i Malaga på egen hand och testade på att resa som ensamresenär för första gången, det var lärorikt, roligt och gav mig många tankar och insikter.

Efter veckorna i Norrland har ett lugn infunnit sig i mig - det är något särskilt med de svenska ensliga skogarna där uppe i norr. De skapar verkligen mersmak och den här resan blev bara en startskott för allt vi vill se och uppleva i Sverige framöver.

Detta är något av det roligaste jag gjort på länge! Adrenalinet. Kicken. Pulsen. Peppen Glädjen. Energin. Ruset. Höjden. Högheten. Bara så himla kul!

Det är en förnimmelse som infinner sig i den torra luften här. Den faller handlöst ner och bara är. Jag blir nostalgisk. Det känns som hemma fast borta. Ett fint återseende med Grekland.

Trots att Kebnekaise inte blev av i somras har vi vandrat mycket i år – mer än vi någonsin gjort i Sverige tidigare. Vi har besökt nationalparkerna Store Mosse, Sånfjället, Hamra, Stora Sjöfallet, Sarek, Padjelanta och Abisko för att nämna några.

Sedan januari då jag började läsa skrivande har jag lagt betydligt mer tid på bloggen, vilket har gett resultat i form av en ökad läsarskara och antal besökare – inga hästlängder än men jag knaprar mig uppåt vilket är superkul.

Detta är en så kallad guldtur enligt Funäsfjällen, och jag inte annat än hålla med. Området är gammalt säterområde och vandringen startar just från Djupdalsvallens säter eller fäbod, som nu är en våffelstuga.

Jag och språk har aldrig varit riktigt kompisar. Jag har aldrig varit särskilt kunnig i språk utöver mitt eget modersmål svenska. Det kan tyckas motsägelsefullt då jag som ni vet älskar både att resa och skriva.

Telefonen åker upp och ner ur fickan som en jojo – jag kan inte sluta. Jag förundras av landskapen jag har framför mig – det går liksom inte riktigt att ta in. Är det på riktigt? Det är så mäktigt, storartat och vackert på samma gång.

Till lugnet. Luften. Fjällen. Vidderna. Livet på fjället gör mig lycklig i själen och lugn i kroppen.

Efter vårt liv på resande fot har vi nu landat i vår nybyggda lägenhet. Eller jag försöker att landa mellan varven och alla småtripper och resor. Vi flyttade in i maj förra året och har redan hunnit bo här i över ett år – tiden springer verkligen iväg!