En lista som avslöjar om jag var allt från en maträtt, godis eller en växt. En solig fredag eftermiddag på balkongen var jag tydligen... (enligt min pojkvän)

Och i och med den situation som världen befinner sig i och den omotivation som funnits bland resebloggarna kom detta väl till pass.

Samma känsla infinner sig varje år - hur överlever vi vinter efter vinter? Och samma spontana reaktion - vad ljust det är på kvällarna!

Så himla olyckligt, otajmat, varför just nu? så känner jag. Jag är så less på det. Jag har hört många säga det, att allt som var så bra. Och det är väl så.

Det finns flera studier som visar på att detta sätt att arbeta växer alltmer. Färre människor efterfrågar en traditionell anställning, vilket har öppnat upp för en ny typ av arbetsmarknad där fler prioriterar variation, nytänkande och mer frihet.

”Men Moa, du får ha lite tålamod! – Tålamod pappa, e de för nåt?!” Jag är en naturlig vandrare och upplever världen något tråkigare än genomsnittspersonen, tydligen.

Jag har alltid setts som en person med stor integritet, när jag träffade min sambo tog det lång tid innan jag släppte honom innanför. Han kallade mig för musslan och många har genom åren sett mig som hemlighetsfull.

Lukten av skog gör mig lugn. Det ger mina sinnen möjligheter jag annars inte ger dem. Vi är ute mycket i naturen och försöker alltid upptäcka nya platser och ställen både på resa och i vårt närområde.

Acke har installerat sig i sitt nya hem mer och mer samt lärt känna oss och våra familjer. Och han har bokstavligen invarderat vårt hem, eller i alla fall vår soffa...

Förra veckan fick jag hem ett tyngdtäcke från CURA of Sweden. Jag har hört gott om det från alla möjliga håll och var nyfiken på att prova själv, då jag är en rastlös person som har svårt att slappna av. I inlägget finns även rabattkod till er.

Natten till lucia checkade jag och mamma in på hotell Bellora i Göteborg. Efter en lunch på posthotellet gick vi genom stan till Bellora och fastnade drömmande i restaurangen med varsin kaffe.

Efter sommarens Via Ferrata klättringar både på Skuleberget och Funäsdalsberget fick vi båda två mersmak på klättring och det var dags att ta tag i det där gröna kortet som möjliggör topprepsklättring och säkring på egen hand.

Jag vill inte ha ett vanligt jobb. Jag vill vara min egen, styra mig själv och bestämma själv. Men givetvis finns det för- och nackdelar med allt.

Sedan en tid tillbaka har jag försökt forma min vardag och starta upp min verksamhet på heltid. Det mynnade ganska snabbt ut i att jag behövde en plats att vistas på i hemmet som inte innebär att belamra köksbordet.

November är här och julen kryper allt närmare och närmare dörren. Det mörknar tidigare och vi myser i soffan med tända ljus. När julen väl är här, har den alltid en förmåga att gå väldigt fort.

I samband med intervjun på bussigt och de frågor jag besvarade där tänkte jag besvara lite vanligt förekommande frågor som jag har fått den senaste tiden.

Sedan januari då jag började läsa skrivande har jag lagt betydligt mer tid på bloggen, vilket har gett resultat i form av en ökad läsarskara och antal besökare – inga hästlängder än men jag knaprar mig uppåt vilket är superkul.

Efter vårt liv på resande fot har vi nu landat i vår nybyggda lägenhet. Eller jag försöker att landa mellan varven och alla småtripper och resor. Vi flyttade in i maj förra året och har redan hunnit bo här i över ett år – tiden springer verkligen iväg!

Med slutna ögon känner jag tydligt hur den mjuka mossan omsluter hela min baksida. Jag kan höra fåglar och tallarnas sus. När jag öppnar ögonen ser jag dem gunga där uppe.

Som en återkoppling på inlägget om äventyr och att ständigt försöka utmana och utveckla sig själv. Och att inte alltid ligga och gosa i den komfortabla zonen så tog jag ord till handling direkt och bokade en resa helt själv!

Förra några veckor sedan publicerade jag ett inlägg där jag diskuterade kring svenska språket, men också dagens svenska och att språket ständigt förändras. Jag tänkte visa exempel på omskrivningar med usprung av samma text och innehåll - men olika form.

Om du bara visste hur många spretiga trådar, utkast, flikar, papper, post-it och små projekt som finns i denna lilla hjärnan. Jag är som en stor trasslig sladd inunti. Alla de där ideérna vill bara ut.

För länge sedan var det en kille på krogen som frågade mig vilken min uttrycksform är. Och jag har ofta tänkt tillbaka på det där. Jag svarade självklart skrivande utan att tänka efter särskilt länge – det föll sig naturligt redan då.

Inför det kommande året som vi nu mer än väl har klivit in i, så summerade jag året som varit och la riktning och grund för det nya året – och hur jag vill leva det. Detta gjorde jag med hjälp av Year Compass,