Senaste inläggen

Är Argentina Sydamerikas svar på landet lagom? Eller får hemlängtan oss att spela ett spratt när osedvanligt mycket påminner oss om Sverige. Upsala Glaciär, La Bocas blågula färger och den bohuslänska graniten.

Isabela är i förhållande till Santa Cruz inte alls lika exploaterad, huvudgatan i stan är en grusväg och en riktig ”dusty road”. Jag kunde uppleva att man var något mer begränsad i egna utflykter i förhållande till Santa Cruz...

Alltså Brasilien. Florianopolis. Barra da Lagoa. Var ska jag börja? Under vår vecka i Florianopolis bodde vi genom airbnb på ett helt underbart ställe, hos världens mest fantastiska familj med deras två vuxna barn och två hundar.

Vi välkomnar vårvärmen och storstaden med öppna armar. Staden känns som om den skulle kunna ligga i Europa, vilket ger en mer hemtam känsla trots avståndet hemifrån.

Det här inlägget borde jag skrivit för länge sedan, dels för att det finns ett stort intresse för just Galapagos och dels för att jag vill sprida kunskapen om hur man reser dit på egen hand, - och inspirera fler till detta.

Ushuaia eller världens ände som det reklamförs. Staden gav oss en känsla av en alpby i kombination med Bohuslän, låter skumt eller hur? Men känslan var sådan, en liten skidort med placering vid kusten...

Här kommer min årssummering av reseåret 2017, och vilket år det blev då! Egentligen var ju hela året en enda lång resa, men jag har spaltat upp det månad för månad för en god överblick kring när vi befann oss var.

Hur många platser? Länder? Dagar? Flyg? Nattbussar? Boenden? Städer? Här har ni svaret!

Vi spenderade drygt en och en halv vecka i landet, men då dess storlek skiljer sig betydligt mot övriga grannländer hann det ge oss en bra överblick och känsla för landet.

Santiago bjuder på stora kontraster i form av gamla antika byggnader tillsammans med skyskrapor tätt intill. Känslan blir lite vilseledande och jag vet inte riktigt vad jag ska känna mer än att det känns udda.

El Chalten är liten ort i Argentinska patagonien som ligger i nationalparken Los Glaciares dvs. glaciärernas nationalpark. Orten är relativt ung då det grundades 1985, människor flyttade hit för att visa sin ståndpunkt gällande gränsdragningen till Chile.

Med anledning av att vi från början inte ens tänkt besöka varken Uruguay eller Brasilien ser vi det som enbart bonus- och relaxtid från alla intryck, äventyr, trekkingar och galenskaper. Återigen -semester från semestern, känslan är i alla fall sådan.

Det var Nacho som frågade oss det första kvällen på hans boende i Mendoza, Argentina. Vi hade blivit serverade trerätters som hans mamma hade lagat, till maten fick vi lokalt vin i alla dess sorters druvor från gårdarna i omgivningen.

Jag ska motvilligt erkänna att jag haft en motivationsdipp i skrivandet, det är som om alla intryck samlats på hög men inte ett enda ord har kommit ut. De har stockat sig på kö utanför dörren.

Solens sista strålar speglar sig i det bruna vattnet som ringlar sig som en orm längs de gröna landskapet. Luften är klibbig och ljudet av insekter bedövar nästan öronen.

Ibland säger bilder tillräckligt att ord bara blir överflödiga. Jag kan bara hålla med om att detta är en av de vackraste platser på jorden. Naturscenerna är så fascinerande och extrema att det inte går att ta in.

Chile sträcker sig från Peru i norr, ner till Punta Arenas och Eldslandet i söder som mer eller mindre tillhör Antarktis. En kuststräcka längs stilla havet som knappt går att ta in, med Anderna som ståtligt reser sig längs landets östra sida.

Chile och även Argentina skiljer sig lite vad gäller priser, länderna är mer ekonomiskt starka vilket också märks -de har en större välfärd. Men det innebär att det är dyrare att resa, äta och leva i länderna.

Solen stekar på redan brunbrända axlar och det är varmt, riktigt varmt på ett skönt sätt. Det luktar sött i luften av blommor. Vinrankorna sträcker sig i långa, raka nästan perfekta rader. 

Hur ska man lyckas sammanfatta dagar så fylla av intryck att det svämmar över? Glädje och skratt i den grad att musklerna får kramp? Stämning som man inte kan ta på? Ord som smittar och skapar mening bland en grupp människor.

Idag gästbloggar jag hos Daniela och Göran på Discovering the planet, en svensk reseblogg som jag själv ser som en förebild. De reser över hela världen och skriver om sina resor, där de vill inspirera andra till att...

Tre veckor i Bolivia är över och de har bara rusat iväg. Bolivia är ett land med stora kontraster, inte minst miljömässigt - men även vad gäller klyftor. Här kommer några tips som kan vara värt att veta om man har funderingar på att åka till Bolivia! 

Första anhalt i Chile för oss blev San Pedro de Atacama som vi tog oss till genom saltöknen – Uyuni. Staden är inte stor men ack så mysig, något mer turister än jag var förberedd på. Det är en markant skillnad vad gäller priser och kostnader här i Chile..

Det är vitt och blått så långt ögat når. Vi kör längre och längre i detta djupa hav av salt. Slätterna liknar en enorm is- och snöbelagd sjö. Vart jag än vänder blicken är det helt vitt.

Bolivias outtalade ”huvudstad” (dess egentliga huvudstad är Sucre) på 3640 m.ö.h. är en sydamerikansk storstad ut i fingerspetsarna, trots enbart 1,7 miljoner invånare är det människor, bilar, bussar, barn, hundar överallt.