Salar de Uyuni - turisters dragplåster för Bolivia, vi förstår varför!
Det är vitt och blått så långt ögat når. Vi kör längre och längre i detta djupa hav av salt. Slätterna liknar en enorm is- och snöbelagd sjö. Vart jag än vänder blicken är det helt vitt.
Själva staden Uyuni är inte stor och det finns egentligen bara en anledning till att resenärer kommer hit – saltöknen Salar de Uyuni som är en av världens största. Man kan välja på att göra en en, två, tre eller fyra dagarstur i landskapet. Vi valde tre dagar, då vi ville bli avsläppta på gränsen till Chile sista dagen.
Första dagen - Salar de Uyuni
Vi lämnade Uyuni så sent som elva för att spana på tågkyrkogården, där Bolivias första tåg står kvar. Därefter fortsatte vi till den lilla byn i kanten av Salar de Uyuni, stora delar av dagen spenderades i bilen med diverse olika stopp i saltöknen.
Salar de Uyuni ligger på ca. 3650 m.ö.h., saltskiktet är 10 meter tjockt och är ca. 10 500 kvadratkilometer stort vilket gör den till den störst saltöknen i världen -ungefär i storlek med Skåne. Från saltöknen utvinns mängder med salt per år. Saltet formar mönster av hexagoner i marken, och det knastrar som när man går på skare.
Efter sen intagen lunch på ett av flera salthostel (dvs. huset var helt i salt) fortsatte vi färden mot Isla Incahuasi där vi gick upp på toppen för att få överblick och utsikt över landskapet. 
Dagen avslutades med solnedgång innan vi åkte till vårt boende -ett hus byggt av salt för middag och trevligt umgänge med gruppen.
Andra dagen - laguner & bilfärd
Efter frukost begav vi oss av för ytterligare några timmar i bilen. Vi lämnade saltöknen och miljön förändras från flacka vita vidder till torra karga bergslandskap. Här och där betar lamorna det lilla de kan hitta, vi färdas på skumpiga små dammiga grusvägar. Vi stannade till i en övergiven spökstad för vidare färd mot flertalet laguner. Under dagens resa i bilen tror jag vi stannade till vid sex olika, samt flera andra ställen mitt ute i ingenstans. En del stopp kändes överflödiga och påhittade för turismen. Tillslut var det rätt så segt att sitta i bilen så länge för en rastlös själ som mig, trots vyerna utanför rutan. Kvällen avslutades tillsammans med en annan grupp där vi drack vin och tittade på stjärnhimlen. 
Tredje dagen - mot Chile!
Sista dagen var avfärden satt till klockan fem, för att hinna med dagens program innan vi skulle släppas av vid gränsen till Chile. Första stoppet var gejsrar och därefter fick vi värma upp våra kylda kroppar i varma källor. Det var tacksamt efter en kall natt på drygt 4500 möh. Därefter stopp vid ytterligare en lagun - laguna verde, innan vi blev avsläppta vid gränsen till Chile.
