Inledande dagar i Patagoninen & världens ände -i världens längsta land

Chile sträcker sig från Peru i norr, ner till Punta Arenas och Eldslandet i söder som mer eller mindre tillhör Antarktis. En kuststräcka längs Stilla havet som knappt går att ta in, med Anderna som ståtligt reser sig längs landets östra sida. Det är minst sagt imponerande, de södra delarna av Chile är som ett pussel där bitarna lossnat ifrån varandra -ett oändligt ölandskap. Vid världens ände. För det känns nästan så. Ensligt, kargt och blåsigt. Men ändå så märkligt likt Sverige. Håret dras med i den starka vinden, man känner lukten av fisk, fåglarna svävar i skyn samtidigt som jag känner igen flertalet växter på marken. Punta Arenas -världens sydligaste belägna stad om man ser till fastlandet. Den eviga vindens stad. 

Familjens besök är över och vi är återigen standardteam, vilket känns både skönt och tomt på samma gång. Vi tog bussen tillbaka till Santiago samma dag som familjen flög och dagen därpå flyg vi ner till södra Chile och Punta Arenas. Vi är något trötta efter härligt intensiva veckor och ligger efter i planering inför vad som komma skall, så det har blivit några dagar till att landa och planera upp den sista tiden vi har kvar av resan. Det är mycket vi vill hinna med, men man kan inte se allt så enkelt är det. 

Vi har även hunnit med att taxfree-shoppa, för vi landade ovetandes i en taxfreezon och eftersom vi båda behövde nya skor har vi nu införskaffat oss varsina nya nike – ala trekking modell! Vi fick även köpt en del mat och andra nödvändigheter inför kommande camping. 

Vi gav oss ut för en dagstrek i en närliggande nationalpark för att inviga skorna, naturen var förvånande lik svensk natur och det kändes som vi var och vandrade i fjällen. Benen skrapade ihop drygt 12 kilometer innan vi lyckades få skjuts tillbaka till Punta Arenas av en förbiåkande.