Bolivias del av Amazonas - Madidi nationalpark
Madidi nationalpark
Solens sista strålar speglar sig i det bruna vattnet som ringlar sig som en orm längs de gröna landskapet. Luften är klibbig och ljudet av insekter bedövar nästan öronen.
Sex dagar av ”into the wild” -känsla är över och det känns skönt att komma tillbaka till rurre för att komma undan alla insekter och kryp som ständigt funnits vid vår sida. Dagarna har varit innehållsrika och intensiva med allt från nattliga vandringar, flott-rafting till att följa efter vildsvinsflockar i den täta skogen. Vart ska man börja?
Vi färdas uppströms längs floden drygt två och en halv timme för att nå vår ecolodge, här ska vi spendera natten för att sedan vandra vidare till en campingplats längre in i djungeln natten därpå. På vägen till vårt boende för natten stannar vi och tillverkar sockerrörsjuice på traditionellt vis. Det smakar sött men svalkar väl i värmen, med färskpressad lime i blir det hur smaskigt som helst! Väl framme följer vi djurens spår in i djungeln och lyckas förfölja en vildsvinsflock några hundra meter in i tätbeväxt djungeln, lukten av djuren och dess läten gör att vi lyckas följa efter dem en bra bit innan de upptäcker oss.
Jag har aldrig sett så många fjärilar samtidigt förut.
Jag ser saker på marken som påminner mig om hattifnattarna i mumindalen, gula håriga larver, blåprickiga kryp -varelser jag aldrig tidigare skådat.
Vi såg både spår och bajs från predatorer troligen Puma och Jaguar.
Den här goingen hade vi i vårt rum :)
Berättelsen om när vår guide hade en Boaorm som husdjur
Vår guide, Nilo kom oss under de sex dagarna nära och blev vår vän. Han kom från en liten by i Amazonas och kunde djungeln utan och innan. Han berättade det en mer intressantare än det andra för oss. En gång hade han hittat en skadad liten boaormsunge med avhuggen svans. De tog med den hem och hjälpte den för att sedan släppta ut den i skogen igen. Men efter några timmar kom den tillbaka, och la sig under sängen som en hund. Den levde med familjen i flera år och agerade "försvarande" som en hund när någon ringde på dörren. Dess beteende värnade om familjen och den såg det som sitt hem. Till slut blev den så stor att det inte längre kändes pålitligt att ha den hemma. Familjen tog beslutet att åka och släppa ut den djupt, djupt i skogen.
Rio Yucuma – pampas våtmarker
Vi valde att göra en kombotur, med besök i både djungel och pampas. Efter tre dagar i djungeln färdas vi med bil drygt tre timmar från Rurre på dammiga, skumpiga vägar för att avsluta med en kort båttur till vår ecolodge. På Pampas slätter är möjligheten att se djur större, och mestadels färdas man med båt längs floden. Eftersom vi var här under slutet av torrsäsongen var vattennivån i floden väldigt låg, och möjligheten att se vilda djur större. Under dagarna blev det flera turer på floden under både dag- och kvällstid, vi spottade mängder av kajmaner, capibarras (världens största gnagare), delfiner, flera olika vackra fåglar, apor, m.m.
