Patagonien: Ushuaia – fin del mundo
Ushuaia som stad
Ushuaia eller världens ände som det reklamförs. Staden gav oss en känsla av en alpby i kombination med Bohuslän, låter skumt eller hur? Men känslan var sådan, en liten skidort med placering vid kusten och alla havsfåglar, och man kan faktiskt både åka skidor och hundspann här vintertid.
Omgivningarna i staden är
mysiga att ströva omkring i. För den äventyrslystne finns den
närliggande glaciären att besöka, vilket beroende på vad man har
upplevt innan kan vara både imponerade eller kanske inte är så
mycket att se. Vi snörade på oss löpardojorna och sprang trail
running i området runt glaciären som bjuder på fantastiskt fina
vandringsslingor i kuperad terräng. Det var superkul och vi sprang
riktigt långt i magisk natur på leriga små stigar. Vill man inte
utmana sig så mycket men ändå ta fin en promenad i närområdet är
hamnpromenaden att rekommendera.
Vi hyrde en liten lägenhet i centrum vilket verkligen var bra, med tanke på de höga priserna här så kunde vi laga mestadels av maten själva. Båtturer till närliggande öar för att kika på djurlivet och miljön erbjuds i hamnen. Vi lockades inte av detta och valde att avstå då vi inte upplevde att det skulle överträffa annat vi upplevt på t.ex Galapagos.
Tierra del Fuego – Eldslandet
Bara namnet gör ju att man
vill åka hit, eldslandet liksom, hur fräckt är inte det? De
massiva ståtliga bergtopparna reser sig runtom längs staden och
nationalparken Tierra del Fuego återfinns endast 12km från staden.
Eftersom det var samma pris för oss att hyra en bil som att betala
bussbiljetter till nationalparken (snordyrt för fjuttiga 12km) hyrde
vi bil två dagar istället, och tog oss dit vi själva ville i både
parken och utanför.
Vi vandrade diverse olika trailar i parken under dagen, hela vägen till gränsen till Chile. Naturen känns uråldrig och gammal och vandringsslingorna är väl markerade och lättillgängliga för alla åldrar. Det finns både kortare slingor på några kilometer till längre sträckor.
Vy över Eldslandet.
En dag tog vi bilen till några avlägsna sjöar så Stefan fick lugna sitt fiskebehov en aning, han fick en firre på typ andra kastet vilket var grymt kul!