Patagonien: Ushuaia – fin del mundo

Ushuaia som stad

Ushuaia eller världens ände som det reklamförs. Staden gav oss en känsla av en alpby i kombination med Bohuslän, låter skumt eller hur? Men känslan var sådan, en liten skidort med placering vid kusten och alla havsfåglar, och man kan faktiskt både åka skidor och hundspann här vintertid. 

Omgivningarna i staden är mysiga att ströva omkring i. För den äventyrslystne finns den närliggande glaciären att besöka, vilket beroende på vad man har upplevt innan kan vara både imponerade eller kanske inte är så mycket att se. Vi snörade på oss löpardojorna och sprang trail running i området runt glaciären som bjuder på fantastiskt fina vandringsslingor i kuperad terräng. Det var superkul och vi sprang riktigt långt i magisk natur på leriga små stigar. Vill man inte utmana sig så mycket men ändå ta fin en promenad i närområdet är hamnpromenaden att rekommendera. 

Vi hyrde en liten lägenhet i centrum vilket verkligen var bra, med tanke på de höga priserna här så kunde vi laga mestadels av maten själva. Båtturer till närliggande öar för att kika på djurlivet och miljön erbjuds i hamnen. Vi lockades inte av detta och valde att avstå då vi inte upplevde att det skulle överträffa annat vi upplevt på t.ex Galapagos.  

Tierra del Fuego – Eldslandet

Bara namnet gör ju att man vill åka hit, eldslandet liksom, hur fräckt är inte det? De massiva ståtliga bergtopparna reser sig runtom längs staden och nationalparken Tierra del Fuego återfinns endast 12km från staden. Eftersom det var samma pris för oss att hyra en bil som att betala bussbiljetter till nationalparken (snordyrt för fjuttiga 12km) hyrde vi bil två dagar istället, och tog oss dit vi själva ville i både parken och utanför. 

Vi vandrade diverse olika trailar i parken under dagen, hela vägen till gränsen till Chile. Naturen känns uråldrig och gammal och vandringsslingorna är väl markerade och lättillgängliga för alla åldrar. Det finns både kortare slingor på några kilometer till längre sträckor.  

Vy över Eldslandet.

En dag tog vi bilen till några avlägsna sjöar så Stefan fick lugna sitt fiskebehov en aning, han fick en firre på typ andra kastet vilket var grymt kul!