Ett höstlov i Stockholm med extra allt. Jag har spenderat höstlovet i Stockholm tillsammans med delar av familjen.

Det är sällsamt att stå längs räcket och blicka ner i det virvlade vattnet – nästan mystiskt, det väcker något kittlande inombords och ger kreativiteten liv.

Efter veckorna i Norrland har ett lugn infunnit sig i mig - det är något särskilt med de svenska ensliga skogarna där uppe i norr. De skapar verkligen mersmak och den här resan blev bara en startskott för allt vi vill se och uppleva i Sverige framöver.

Detta är något av det roligaste jag gjort på länge! Adrenalinet. Kicken. Pulsen. Peppen Glädjen. Energin. Ruset. Höjden. Högheten. Bara så himla kul!

Detta är en så kallad guldtur enligt Funäsfjällen, och jag inte annat än hålla med. Området är gammalt säterområde och vandringen startar just från Djupdalsvallens säter eller fäbod, som nu är en våffelstuga.

Telefonen åker upp och ner ur fickan som en jojo – jag kan inte sluta. Jag förundras av landskapen jag har framför mig – det går liksom inte riktigt att ta in. Är det på riktigt? Det är så mäktigt, storartat och vackert på samma gång.

Till lugnet. Luften. Fjällen. Vidderna. Livet på fjället gör mig lycklig i själen och lugn i kroppen.

Med slutna ögon känner jag tydligt hur den mjuka mossan omsluter hela min baksida. Jag kan höra fåglar och tallarnas sus. När jag öppnar ögonen ser jag dem gunga där uppe.

Höstens två planerade resor är...

Det vita ljuset, det tysta ljudet & upptäckarlusten. Naturen och miljöerna nästintill berusar och förtrollar. När drömmen om en natt på fjället gror.

Det känns som om jag har rest hela sommaren, med små mellanlandningar hemma - några bara sådär 24 h. Och det inte bara känns så, det är så.

Vi tycktes tajma det enda stället i Sverige som hade riktigt kasst midsommarväder, enligt meteorologen på vädret så var det helt okej väder överallt i hela Sverige... "utom kanske just i norr"

Hur summerar man dagar fyllda med intryck så fantastiska att hjärnan blir snurrig av alla magiska ögonblick? Det är sällan jag lyckas få den wow-känslan i Sverige – men den här platsen och människorna har lyckats.

Längs otillgängligheten och Sveriges vildmarker, mitt bland vilda forsar, högalpina bergstoppar och mängdeer med glaciärer. Sveriges vildmarker ger mersmak och hit kommer jag återvända och hämta kraft igen.

Att sådan här vildmark och spektakulär natur är tillgänglig så nära tågrälsen, för alla – ett kvitto på att man behöver varken bil eller flygresor. Äventyret och naturen väntar precis utanför.

Inte kunde jag ana att Tällberg skulle vara så sällsamt vackert – jag blir inte mätt på vyn som vi har från boendet. Jag kommer på mig själv att sitta och stirra ut på den fantastiska vyn helt omedveten om tid och rum.

Jag känner hur tankarna saktar ner och går långsammare och långsammare. Hur själen ges ro när kroppen får jobba. Hur det ges utrymme för lugn och eftertanke.

Vi matar på mil efter mil längs lappländska vägar och skogen tycks aldrig ta slut. Det är grönt milsvidder fram så långt mitt öga kan se, precis som jag i mitt huvud har föreställt mig.

Tiden närmar sig för avresa och vår nästkommande längre tripp genom vårt eget land. Sommarens planer är en Sverige road trip under lite drygt en månad. Vi tänker oss mycket natur, vandring, tältning och mindfulness.

I början av maj spenderade vi en helg i Eksjö, som är en Sveriges tre trästäder. Till de tre trästäderna räknas även Nora och Hjo. Sverige har många charmiga småstäder som väntar på att upptäckas.

Miljöerna består av kuperad terräng då bergskammar sträcker sig längs med nordsydlig riktning i hela området. Nationalparken är den största väglösa orörda skogen i södra Sverige.

Många gånger är det rädslan i oss som hindrar oss från att uppleva eller äventyra något. Rädslan är kroppens försvar och det är något vi alla upplevt någon gång. Det är när vi vågar utsätta oss för det där som är läskigt som vi växer och utvecklas.

Vi har börjat se oss ännu mer om i vårt eget land och dess natur. Att resa i Sverige är underskattat - vi har fantastisk natur!

Klassisk musik strålar ut genom byggnadens olika rum och om det inte vore för moderniteter som dator och mobil så skulle jag faktiskt tro att jag slungats tillbaka i tiden. Ögat hittar hela tiden nya saker att fästa blicken på.

Att stanna upp och bara andas, ta in och acceptera. Låta tankarna löpa förbi som moln på himlen. Återhämtning är underskattad i vårt samhälle idag. Vi belönas och premieras med prestation.