Formationer av berg är sånt som alltid har intresserat pappa och som jag motvilligt blivit meddragen på. Jag farcineras mer av vyer och höjder än av själva skårorna och skrevorna.

Med tanke på Coronavirusets framfart är det många som avvaktar och väntar med att boka resa. Desto större anledning att upptäcka Sverige, det är verkligen underskattat att resa i vårt land.

Höga kusten har lavinartat ökat i popularitet och är Sveriges snabbast växande destination. Vyerna på Skuleberget är makalöst imponerande och sträcker sig i en nästintill 360 graders vinkel väl uppe på toppen.

Lukten av skog gör mig lugn. Det ger mina sinnen möjligheter jag annars inte ger dem. Vi är ute mycket i naturen och försöker alltid upptäcka nya platser och ställen både på resa och i vårt närområde.

Fyra veckor på hemmaplan sprang iväg och det är dags att återvända en bit norrut – till mitt andra hem. Denna gång med sällskap av en fyrbent vän, och familjen förstås.

Vandring har kommit att bli ett återkommande tema här på Lycklig & levande, inte så konstigt kanske då friluftsliv och inre resor (personlig utveckling) är lite av bloggens nisch.

Vistelsen i Messlingen var fantastisk på alla vis, men jag blev inte nöjd på varken skidor, natur eller lugn. Jag hade kunnat stanna minst en vecka till eller mer. Jag blir aldrig nöjd, hinner inte få den där rastlösheten i kroppen.

Det är något visst med små samhällen här uppe i landet. Som om det finns en starkare sammanhållning. Alla. Precis alla jag mötte på min promenad längs vattnet hälsade på mig.

När vi var uppe till fjälls i höstas tipsade jag om en del friluftsprylar. Jag snackade bland annat om tält, vandringsskor, liggunderlag och ryggsäck samt om min inställning till konsumtion, att vi i mångt och mycket skapar behovet själva.