Ordets uttryck & kraftfullhet - Innehåll, form, språk & stil - del 2
Förra några veckor sedan publicerade jag ett inlägg där jag diskuterade kring svenska språket, dess innehåll, form, språk och stil men också dagens svenska och att språket ständigt förändras. Jag tänkte visa några exempel på omskrivningar och olika utformning och stil, med usprung av samma text och innehåll - men olika form. Detta har själv gett mig en bredare syn och insikt om att en text kan skrivas på lika många sätt som det finns människor, men också kunskap om att skriva om en ursprungstext till en helt annan form. Detta var en uppgift på den skrivkurs jag läser.
Originaltext
Samtliga sinnen är på helspänn och påkopplade, här och nu och ingen annanstans. Det luktar frityrolja och sött i en kombination av avgaser och myggspray. Luften är klibbig så att tröjan fastnar på ryggen, kvalmigheten letar sig in i varje vrå och varje plagg tycks redan kännas fuktigt. Känslan av total närvaro är så främmande i min kropp, och så fantastisk på samma gång. Jag har verkligen svårt för det hemma i tempot och vardagslivet. Det är en av många anledningar till mitt stora intresse för att resa – att jag lever fullt ut. Vi landar på busstationen, verkligen landar. Vi är på väg, men inte just nu. För just nu är vi här. När tankarna i huvudet är i samspel med var dina fötter befinner sig rent fysiskt. Varje gång blir ändå en Aha-upplevelse för mig, ett uppvaknande – varför lyckas jag inte plocka med mig denna mentala närvaro hem?
Orginaltexten är tidigare publicerad här.
Ljudenlig stavning - ett kort smakprov
De äär en av måŋa anleedniŋar til mit stoora intrese föör at reesa – at jaa leever fult uut. Vi landar på bustaxionen, verkliigen landar. Vii äär på vääg, men inte just nuu. För just nuu äär vi häär. Näär tankarna i huvet äär i saamspeel me vaa diina föter befiner sej rent fyysist. Varje gåŋ bliir endåå en ahaa-upleevelse föör mej, et upvaaknande – varföör lykas ja inte plåka mee mej dena mentaala näärvaaro hem?
Kommentar
Hela texten behöver inte publiceras då det räcker att få lite smak på detta otroliga sätt att skriva, men såhär kan det alltså se ut.
Det finns alltså dem som förspråkar att vi ska införa en ny stavningsreform i Sverige och skriva såhär?!
Den här uppgiften var i särklass den svåraste. Jag är så van och inlärd att det ska vara på ett visst sätt, så jag ser det som riktigt nyttigt och lärorikt att försöka tänka annorlunda. Men jag är inte såld på idén och ifrågasätter den starkt. Det var en riktig utmaning för min programmerade ingenjörshjärna, dessutom tycker jag att texten ser så slarvig ut.
Prosadikt
Intryckens intensitet innesluter
mig i ingenmansland, i mig själv. Allt känns så mycket starkare, sinnenas varma
andetag omsluter mig tills jag inte kan tänka på något annat än nuet,
andningen. Samtliga sinnesförnimmelser cirkulerar successivt som en saga inom
mig. Sinnesnärvaron skapar sinnesro och signalerar lugn i själen. Tyget på
tröjan tynger tryckande mot mig, tonar ut alla gränser, tar och tar emot. Värmen
vakar över oss som en varm filt, vi väntar på något men viljan av vila är
större.
Kommentar
När jag skrev texten var jag på
hälsohem i Dalarna och kom då in i ett meditativt lugn, vilket gjorde det
enklare att producera en sådan här typ av text. Jag försökte förmedla
innehållet i originaltexten på ett ännu djupare plan, men med andra ord och med
mer känsla och reflektion även om originaltexten i sig är ganska djup och reflekterande
redan som den är. Jag anländer mig delvis av allitteration.
Lipogram - att skriva utan bokstaven e
Samtliga känslor är på spänn, här och nu och aldrig långt borta. Jag kan känna lukt av frityrolja och sött i kombination av fordonsavfall och myggspray. Mina plagg är fuktiga av kvav luft så att tröjan klibbar mot min rygg och fastnar på min hud. Känslan av total närvaro är så annorlunda, nästan utländsk i min kropp, och så fantastisk på samma gång. Jag har svårt för närvaron i mitt liv där jag bor, därför gillar jag att röra mig runt på vårt jordklot – då kan jag känna närvaron fullt ut. Vi landar på två stolar i Surat Thani där vår buss ska komma. Vi är på väg, dock väntar vi först. Nu är vi här, bara här. Just nu. Mina tankar och känslor samlas i ro i min kropp, som vänskap, sammanbundna. Var gång blir ändå insiktsfull – hur lyckas jag samla tankarna och närvaron hos mig i kalla nordliga snödrivor?
Kommentar
Detta var enormt intressant
sätt att skriva! Jag lyckas förmedla känslan och innehållet som
texten står för men utan att inkludera ord med e. Det var spännande och skapade
verkligen ett nytt tänk i hur man väljer ord och formulering, man kan komma
runt det med lite kreativitet. Det var häftigt att se att texten kan bibehålla
sitt innehåll ändå, en del meningar kanske till och med är bättre än ursprungstexten.
Ungdomsbok - Vidgande vyer
Hon känner hur det luktar som det brukar göra på McDonalds fast blandat med smuts från gatan, typ sopor och rengöringsspray i en konstig blandning hon aldrig känt förut. Svetten rinner ner på baksidan av låren, det är varmt så att kläderna fastnar på kroppen. Hon får svårt att andas i den varma, fuktiga luften och hon tycker inte om det. Men hon känner sig också levande på något vis, mer avslappnad. Där hemma är det alltid så mycket som ska göras och fixas med, tider som ska passas och scheman som ska pusslas ihop med alla familjens medlemmar, men här kan hon bara vara utan att någon drar i henne. Utan kompisarnas värderingar och tyckande. Hon tycker mycket om att se nya länder, även om hon hellre hade haft Rasmus med sig än mamma. De väntar på bussen som ska ta dem till färjan. Hon börjar känna sig yr, hon försöker fokusera på en fast punkt för att inte bli alltför snurrig av värmen. Tankarna sätter igång, hon tror att hon håller på att bli tokig, reser sig upp för att leta reda på något svalkande att dricka.