Möte med en eldsjäl

"Under rubriken, möte med en eldsjäl, träffar vi människorna som inspirerar. De som brinner för äventyr, friluftsliv, natur eller just sitt intresse. Gemensamt för dem alla är att de har ett engagemang och ett driv som smittar av sig. De har en historia att berätta och ett budskap att förmedla. Om vi lyssnar finns alltid något att lära och ta med oss från deras erfarenheter, små detaljer likväl som stora insikter..

..Här finns kraften, energin och drivet. Hör dem berätta, berörs och inspireras av deras resor." 

                           Citerat från Vandringsbloggen

Möte med en eldsjäl

Det här inlägget är första delen av de två som skulle publicerats på Vandringsbloggen i våras, där jag skulle gästa i kategorin Möte med en eldsjäl. Eftersom det aldrig blev så tänkte jag att jag kan publicera materialet här istället, lika väl som att det ligger kvar som ett nästintill färdigskrivet utkast. Jag tänkte även att det kunde vara passande då många nya läsare har hittat hit det senaste. Frågorna är skrivna och ställda av Angeliqa.

Det får också bli till minne av Angeliqa. Men först, kommande text skrev jag när jag fick beskedet om Angeliqas bortgång, och även om jag inte kände henne som person var det som ett slag i magen. 

Jag fungerar inte som vanligt idag. Det är någonting som är annorlunda. Jag nås återigen av insikten av hur skört livet är. Tankar sätts i rullning. Jag kastas tillbaka ett år, när vi alla fick beskedet om Avicii. Nu har det hänt igen. Och det händer hela tiden. 

Med anledning av Angeliqas bortgång och alla de andra männsikor som inte uppmärksammas när de beslutar sig för att ta sitt liv vill jag skriva detta. För att det är viktigt.  

Psykisk ohälsa har ökat lavinartat de senaste åren. Det är ett allvarligt samhällsproblem. 

Låt oss påminnas om att våga prata med varandra om det som känns.  
Prata om det som är på riktigt. Prata om det som är jobbigt. 
Prata med varandra om hur vi mår. Vi måste våga prata. 
Fråga dina nära och kära hur de mår. 
Lyssna. Finns. Var där.  

Vi bär alla på våra ärr, och vi vet inte vad som finns innanför. Innanför bakom fasaden av den lyckliga själ många låtsas vara. 

Livet är skört. 

dscn83902jpg

Huaraz, Peru. 

Berätta lite om dig själv, bakgrund & hur du hamnat där du är

Mitt namn är Moa Harryson, jag är 27 år och jag har alltid varit nyfiken på världen och haft en dragningskraft ut att upptäcka det okända. Få smaka, känna och uppleva saker som inte är som här i Sverige. Redan som liten älskade jag utlandsresorna med familjen. Som femtonåring bilade vi genom Europa med familjen under hela sommaren, jag blev sedan avsläppt i Prag för att möta upp mitt dåvarande innebandylag för cup – det var riktigt stort för mig att vid femton års ålder vara ensam i Prag innan laget kom ner. Resa - men också vandring och friluftsliv är min stora passion i livet, vi har egna stugor i Härjedalen där jag har vandrat mycket. Sedan min första långresa 2011 har jag aldrig fått nog av att se mer av världen. Det är en livsstil för mig och jag kommer alltid att vela se mer av vår värld. Vandringsintresset tog fart rejält först 2013 när vi besteg Mt. Kinabalu på Borneo på 4095 möh. 

Läs mer - Mt. Kinabalu - något i särklass eget

Hur förbereder du dig inför en lång/stor resa till andra sidan jorden? Världens längsta packlista?

Senaste längre resan var 2017, då jag och min sambo var ett år i Central- och Sydamerika. Vi sålde lägenheten för att möjliggöra att leva platsoberoende en period. Jag är nog både väldigt strukturerad och inte alls på samma gång. Det beror givetvis på vilken destinationen är också såklart. Om det gäller en flera månader lång resa så krävs planering och framförhållning. Inför vårt år i Central- och Sydamerika gällde det att tänka till då vi skulle besöka både riktigt kalla och varma destinationer. Principen lager-på-lager tillsammans med insikten från tidigare långresor, om att man oftast klarar sig bra och att det mesta löser sig räckte för oss.

Jag har aldrig varit en prylfantast eller materialnörd – utan alltid försökt minimera det i möjligaste mån. Vi hade inte med oss egen utrustning i form av tält och sovsäckar etc. utan antingen hyrde vi det på plats eller så ingick de i de turer som vi gick med guide. Däremot ett par vandringsbyxor som du trivs bra att röra dig i, en bekväm ryggsäck och vanliga löpskor är bra att ha med. Och varma kläder för det är kallt på de höga höjderna, här snackar vi mössa, vantar och underställ. En skal- eller regnjacka till det. Annat att ha koll på är ju försäkring, vaccinationer, visum eller om det behövs bevis på utresa. Skriv en lista med allt och bocka sedan av när du är redo. 

Läs mer - En snabb affär & bockande på checklistanDSCN8921JPG

Salkantay Trek, Peru. 

Hur går tankarna under vandringen? Vart ligger ditt fokus?

Fokuset ligger helt klart på närvaron i den miljö och på den plats jag befinner mig. Jag låter tankarna få löpa så fritt de bara kan – naturen är mitt bästa element – det är där jag mår som bäst och är som mest närvarande. Jag vill bara vara och supa in alla de vyer och det som jag får uppleva under vandringen. Men även se det lilla i det stora – att känna stegen, känslan när min kropp rör sig. Hur kroppen och jag arbetar tillsammans som ett team. Jag har alltid tyckt om att utmana mig själv rent fysiskt, vilket ofta innebär att jag föreställer mig den fysiska ansträngningen värre än vad det är – därför blir saker aldrig så jobbiga som jag tänkt mig.

Läs mer - Här och nu - tredje och sista delen om mindfulness 
DSCN0120 2JPG

Salar de Uyuni, Bolivia.

DSCN9421 2JPG

Isla del Sol, Bolivia.

Är du rädd under dina äventyr utomlands? Hur hanterar du den? Har din syn på rädsla förändrats av dina äventyr?

Jag skulle inte säga att jag är rädd, att gå runt och vara rädd hela tiden skulle ta enormt mycket av min energi. Och jag tänker att saker kan hända på resa likväl som hemma, olyckor sker. Det gäller bara att ha sunt förnuft och vara påläst. Inför vår resa till Sydamerika så var omgivningen lite orolig just för att delar av kontinenten inte har så goda rykten främst vad gäller kriminalitet, men vi upplevde aldrig det som ett bekymmer och jag skulle vilja säga att det är något uppmålat av media – även om ryktet givetvis finns av en anledning. 

Jag skulle vilja säga att jag har ett pirr av lust och ibland nervositet men mycket sällan rädsla. Vi klarade oss mycket bra under våra tio månader i Central- och Sydamerika och blev som värst drabbade av en stöld av ett par skor och en filterflaska. Däremot råkade vi, även om vi var pålästa, vistas i områden som inte rekommenderades. Det hela gick bra alla gånger, men man kan också ha otur.

Om vi istället tänker rädsla mer åt vad gäller natur, spänning och utmaning – dvs. saker som kan hända om man utsätter sig själv för extrema natur- och väderförhållanden. Så är det samma här – var påläst, ha respekt för naturen. Vi kunde innan avresa inte förstå vilka enormt snabba väderomväxlingar som skedde t.ex. nere i Patagonien där vi vandrade en flera dagars vandring i bl.a. Torres del Paine. Om man har guide eller möjlighet att ta reda på information från lokalbor som kan sin miljö rekommenderar jag verkligen det. Och att lita på deras erfarenhet om platserna man besöker och inte vara dumdristig. 

Min syn på rädsla har nog inte förändrats med mina äventyr, utan är nog den samma. Det är möjligt att jag hade känt annorlunda om jag hade rest som ensam tjej, då jag hade sällskap av min sambo under resan i Central- och Sydamerika. 

Läs mer - Känns det säkert att resa där? 
DSCN8341 2JPG

El Chalten, Argentina. 

DSCN8499JPG

Uruguay 

Vad händer med dig när du kommer hem från ett äventyr? Känslor & tankar?

Jag har alltid haft svårt för större omställningar – och främst avsked faktiskt. Så jag kan även vid avresa vara lite låg några dagar för det/dem jag lämnat hemma, även om jag älskar att resa och vara iväg så tar det en stund för mig att vänja mig vid omställningen. Men någonstans vet jag att det inte är för evigt och att vi ses igen. Jag vet också att det släpper efter några dagar. 

Vid hemkomst är det givetvis första dagarna känslor av glädje att se vänner och familj, också mycket tacksamhet och insikt över vad vi har här i Sverige. För det mesta är det också ganska skönt om man har varit iväg länge, men allt eftersom tiden går så skapas det ett tomrum och behovet av att få upptäcka väcks alltid igen. Det är olika hur jag reagerar från gång till gång beroende på hur länge jag/vi varit iväg. 

Läs mer - Livets löpband & om hur det känns att komma hem
DSCN8610 2JPG

Vad får du ut av dina äventyr?

För mig är resa och den främsta drivkraften känslan av frihet! Att få vara helt oberoende är det som drivit mig att resa i längre perioder. Men också insikt och lärdomar om mig själv genom möten med andra kulturer och människor som kanske inte tänker eller lever som jag gör.

  • Insikter som att vi alla bara är människor.
  • Alla fantastiska vyer och naturupplevelser.
  • Tajtare och närmare relation till de man reser med från Sverige. 
  • Med de människor man möter på resa delar man en speciell upplevelse för resten av livet.
  • Alla oförglömliga minnen och äventyr. 

Läs mer
Berikande möten som inspierar del 3
Historien om när vi träffade Shibby - världens mest känslosamma hund DSCN8666JPG

Florianopolis, Brasilien.

Hur ser framtiden ut? Vad har du för planer & drömmar för framtiden?

Oj, vilken svår fråga, jag vet inte. Och det är det som jag tycker är så himla skönt just nu. Sedan vi kom hem har jag arbetat som ingenjör vilket är det jag är utbildad till, men jag sa upp mig i höstas för att läsa skrivande på Göteborgs universitet. För mig är det viktigt att själv få styra min egen tid så jag har sedan i våras startat upp min egen verksamhet. Vi får se vart det kan leda, det är i startgroparna nu. Det kommer förhoppningsvis möjliggöra ett mer platsoberoende liv.

Jag värdesätter tid framför pengar och att lyssna på drömmarna och hjärtat. Det kan låta klyschigt men jag vill göra mer av det som jag brinner för och har passion för d.v.s. resa, vandra, cykla, umgås med de jag tycker om, äventyra, skriva och skapa innehåll. 

Läs mer - Nu har jag reggat mitt egna företag!

IMG_3815JPG

Tack för att du läste!

Blev du inspirerad får du gärna dela inlägget vidare så fler hittar hit. 
Stort tack!