Huaraz - det peruanska Schweiz

Huaraz, en bullrig, ruffig stad norr om Lima med betydligt mindre turism än vad sägs vara i de södra delarna av Peru. Vi är glada att vi valde att åka hit, det ger oss en känsla av att få lära känna Peru utanför den polerade ytan för turismen. För faktum är att Peru är ett av de länder som har flest turister i Sydamerika, främst pga. dragplåstret Machu picchu. Staden Huaraz i sig är inte mycket att se utan det är för naturen och hikingen som resenärer kommer hit. Att utgå från Huaraz på sina 3100 möh är perfekt. Snöbeklädda bergskedjor med flertalet 6000 meters toppar omger städerna som ligger som ett pärlband längs dalen.

dscn83302jpg

Huaraz med Cordillera Blanca i bakgrunden.

Bergskedjan Cordillera Blanca som är en del av Anderna sträcker sig 200 kilometer i den mellersta delen av Peru och har oändliga trekkingmöjligheter för alla nivåer. Här finns isklättring, flera dagarsvandringar, glaciärer, laguner och endagsutflykter.

Laguna Wilcacocha - trekking på egen hand

På grund av den höga höjden och att de flesta resenärer anländer antingen från Lima vid havsnivån eller från kusten norröver kräver det några dagars acklimatisering. En bra dagshike för att just vänja sig vid höjden är Laguna Wilcacocha vilket du kan göra på egen hand genom att ta en collectivo dryga femton minuter utanför staden. Vi tog en sådan och drog iväg på ett eget äventyr i landskapet. Det var mysigt och jag gillar vetskapen om att det bara är vi och naturen (och möjligtvis någon mer hikare). Jag tycker också om att vi då kan stanna och pausa precis när vi vill, vi kan gå hur fort eller långsamt vi vill.

dscn83632jpg

Det var många hundar i landskapet, men det här kom att hålla oss lite mer sällskap. Kanske berodde det på att han fick smaka på vårt goda peruanska bröd? 

Vandringen gick upp från dalen längs kullarna och flertalet små hus och byar. Vi hälsade glatt på lokalbefolkningen som vi mötte längs stigarna och fick vägledning när vi knallade åt fel håll (i övrigt mycket bra markerat). Peruanerna är mycket trevliga och nyfikna människor som gärna stannar och pratar när det märker att man kan lite spanska. Maxhöjden uppe vid lagunen är på  ca. 3700 möh och vandringen tar ca. 3-4h totalt (upp och ner). Själva lagunen eller tjärnen, för det liknar till stor del en liten fjälltjärn var inte så mycket att bevittna, men är det en klar dag får man bra utsikt över hela bergskedjan Cordillera Blanca på håll och miljön runtom är vacker. Inte på något sätt jämförelsebar med det vi kom att uppleva dagarna framöver. Men en bra vandring för att känna på höjden. 

dscn83902jpg

Uppe vid målet och toppen för dagen!

dscn8381jpg

Delar av bergskedjan Cordillera Blanca, som också är en del av Anderna.

Laguna 69 - i nationalparken Huascarán

Dragplåstret och den mest populära vandringen i området är Laguna 69, en för de flesta ganska påfrestande endagsvandring på totalt 16 km upp till 4650 m.ö.h. och drygt fem-sex timmars vandring beroende på fysisk förmåga. Det går att besöka nationalparken på egen hand, men kan vara något knöligt med transport till nationalparken då det är tre timmar med bil enkel väg från Huaraz.

dscn8504jpg

På väg upp mot Laguna 69.

Vi valde att åka på en tur vilket kostade oss 40 Soles dvs ca. 100kr. (Det bör kosta någonstans mellan 35-45 Soles per person.) Inträde i nationalparken tillkommer oftast och är 10 Soles/dag, samt finns det möjlighet att köpa ett 21-dagars pass för 65 Soles om man ska vandra en flerdagarstrek. Bästa tiden för trekking är mars till september. Halv sex på morgonen gav vi oss iväg och vi slocknade båda två i bilen direkt och vaknade vid frukostpausen en bit upp i landskapet, därefter följde en skumpig färd en bra bit till. 

dscn8415jpg

På vägen upp stannade vi vid lagunen Chinancocha och redan här var det helt drömmiga miljöer.

Vyerna uppe vid Laguna 69 var som hämtade ur en film, man fick gnugga sömnen ur ögonen för att inse att det var verkligt.

dscn8608jpg

Laguna 69, 4650 m.ö.h.

Vi upplevde inte vandringen särskilt krävande trots höghöjden p.g.a. att stigningen inte var särskilt prövande. Det var en skön vandring, men ändå inte på något sätt enkelt, det är påfrstande för kroppen på så pass hög höjd trots allt. Dock mådde jag fruktansvärt dåligt efteråt!? Jag hade dagarna tidigare känt av altituden, så på bussen på väg hemåt drabbades jag av en fruktansvärd huvudvärk som inte var av denna värld och illmående.

dscn85642jpg

Santa Cruz trek

Santa Cruz är den mest populära fleradagarsvandringen i området, med tre övernattningar och fyra dagars vandring lockade det oss verkligen, men det kändes inte klokt att hoppa på det mindre än en vecka innan Salkantay trek (som är en 5-dagars vandring till Machu Piccu) då vi ville vara pigga och fräscha.

Då vi bokat Salkantay trek i Cusco ungefär en vecka framåt, gjorde det vårt besök något begränsat, vilket också är en av orsakerna till att jag blev drabbad av höjdsjuka, det kommer ett eget inlägg om detta. Miljöerna och landskapen vi har fått bevittna de senaste dagarna har gett oss sådan mersmak att det är med viss motsträvighet vi ger oss av härifrån. Vi känner oss inte klara, det finns så mycket mer att utforska. Utöver nämnda vandringar finns otaliga fler i området med fantastiska landskap och naturscener! Vi var väldigt sugna på både isklättring och ett besök på den närliggande glaciären, men det fick tyvärr prioriteras bort (denna gången).