Topprepskort – äntligen!

Efter sommarens Via Ferrataklättringar både på Skuleberget och Funäsdalsberget fick vi båda två mersmak på klättring och det var dags att ta tag i det där gröna kortet som möjliggör topprepsklättring och säkring på egen hand.

För många år sedan gick jag kursen, men blev sjuk vid det avslutande tillfället, vilket gjorde att det rann ur sanden. Något som jag sedan dess har velat plocka upp igen. När vi klättrade Via Ferrata i somras väcktes suget åter, och efter lite klättring med automatisk säkring i maskin inomhus sk. Autobelay bokade vi in oss på en kurs. 

Stefan klättrar med Autobelay, vilket innebär att säkring sker automatiskt.

Grönt kort

Vi har under två tillfällen gått en klätterkurs för att ta grönt kort som möjliggör oss att säkra själva genom topprepsklättring, vilket ofta är något man sysslar med främst inomhus (man kan även göra det utomhus). Eftersom målet är att klättra utomhus vill vi även ta rött kort för sk. ledklättring framöver, då är vi förhoppningsvis ganska redo för klättring utomhus till våren. 

Klättring är en träningsform som kräver både styrka och smidighet. Styrka främst i axlar, rygg, underarmar men även styrka i greppbarheten. Kursen för grönt kort innehåller främst säkerhetsinformation och teknik hur du ska hantera situationen och säkra på ett säkert sätt. Kursen sker i hallen och är mestadels praktisk, och avslutas med ett teoriprov på kunskaperna man lärt sig. 

Graderingssystem 

Just nu klättrar vi som bäst leder med svårighetsgrad 6a-6b, vilket är något man rekommenderar att man ska klara med lätthet inför kursen för rött kort. Det finns olika typer av graderingar beroende på vilken typ av klättring det avser, samt olika graderingstyper från olika länder. Enligt det franska systemet som används i den hallen där vi klättrar (och vanligen inom sportklättring) går graderingen på lederna från ca. 3 till 9. Bokstäver efter siffrorna anger svårighetsgrad på varje siffra. Exempelvis 4a-c, 5a-c, 6a-c osv. även +/- läggs tills för att försöka definiera svårigheten på leden ännu mer specifikt. 

Vi lär oss säkring och knutar på första tillfället. 

På väggen finns flera olika leder och svårighetsgrader.

Vi har verkligen fokat totalt på klättring just nu och tänker klättring när vi är ute och promenerar. Efter godkänd kurs för cirka två veckor sedan har vi redan hunnit vara iväg på klättergymet flera gånger. Vi tänker att det är bäst att praktisera så fort som möjligt så att det verkligen sitter. Vi har köpt oss egna prylar och är så pepp på att dra igång det på regelbunden basis, målet är att ha tillräckligt med erfarenhet för att kunna börja klättra ute till våren. 

Känslan när man klarar en passage eller en led som man försökt med en stund kan liknas med kicken man (jag) får när man lyckas ställa sig på brädan och fånga den efterlängtade vågen vid surfing. 

Eller när man som liten äntligen lyckades balansera cykelhjulen och kunde cykla på egen hand. Ruset, kicken och glädjen som sprider sig i blodet likt en löpeld. Det är verkligen så himla kul.

Relaterade inlägg

Klättring på Skuleberget Höga kusten 
Äventyrsdagar i Funäsdalen
Äventyrsstaden Banos i Ecuador 
Äventyr i San Gil, Colombia