Vandring i Nicaragua, León

Quetzaltrekkers - Trekking volcanoes & help kids!

Leon är på många sätt likt Granada med sina koloniala byggnader, för oss blev det ett kortare stopp på vägen norrut då vi inte hade planer på att stanna här från början. Här gör de flesta besökare den kända vulkanboardingen från Cerro Negro, så även vi, helt spontant signade vi in på ännu en vulkanhike i sällskap med Sylvie. En tvådagarstur med en natt i tält ute i landskapet.
 
Vi har under resan sett människor med t-shirts med Quetzaltrekkers, och blivit nyfikna på vad det är. Quetzaltrekkers erbjuder äventyrliga vandringar genom vulkanerna i omgivningarna runt Leon och donerar sedan ALLA vinster till lokalt drivna projekt som arbetar med missgynnade ungdomar och barn. Vi gjorde turen med dem, guiderna arbetar som volontärer, känns extra bra att signa in för något som man vet gör gott! Spana in dem här!   

Three vocanoes, two days & one night trekk

Jag ska göra ett försök att sammanfatta de sista intensiva dygnen i Nicaragua. Dagen startade med gemensam frukost och färd till Cerro Negro för Volcano boarding. Cerro Negro är en av Nicaraguas (och världens) yngsta vulkaner och en av de mest aktiva med sitt senaste utbrott 1999 dessförinnan -95 och -92.  

Den har ett säreget utseende och är som en enda stor svart sandhög, då inget hunnit växa tillbaka här. Marken uppe på toppen var kokhet på sina ställen pga. dess aktivitet.

Vi knallade upp på toppen som är 726 m.ö.h. bärandes på våra surfingbrädor, vi spände fast dem på ryggen så hela gruppen såg ut som ett gäng med Buzz Lightyear från Toy Story.  

Full mundering på inför boardingen, man vill ju inte ha sand på sig i onödan.

Sylvie redo att åka!

 Stefan swishar ner som han aldrig gjort annat.

Igår läste jag att volcano boardingen rankas som nummer två på CNNs lista "50 of the most thrilling, daring things you can do on vacation" vilket vi inte förstår överhuvudtaget. Visst det var bra brant och det gick relativt fort men det var inte värre än när vi åkte madrass ner för fjället som små. Efter boardingen sandiga och goa fortsatte vi upp på den bredvidliggande toppen. Till skillnad från tidigare flerdagarsturer vi gjort var denna utan bärare.

Vilket innebär att vi bar åtta liter vatten per person, mat för två dagar, liggunderlag, sovsäck, tält och egna tillhörigheter.

Det var rejält tufft med denna vikt (som var betydligt mer än vad vi är vana vid) i stigning och 35 graders värme, benen kändes stumma nästan direkt. Det fanns ingen kraft kvar i dem att trycka ifrån pga. den tunga vikten. Stigningen fortsatte i drygt en timme innan det övergick i mer tacksam flackare terräng efter lunch. Efter ytterligare 2-3h vandring var vi framme vid tältplatsen och satte upp våra tält, därefter knallade vi upp på toppen av El Hoyo och såg solnedgången. Kvällen avslutades med middag och marsmallows kring brasan innan vi slocknade tidigt.

Dag 2

På morgonen skulle man passa sig för var man satte fötterna, då en guide sett en Boa Constrictor i området, dock var den tre meter lång så man skulle nog se den på håll tänker jag.

Vi blev väckta runt fem och efter soluppgång och en magisk frukost i magen (det blev gröt med granola, banan och russin -alltså såååå gott!) packade vi ihop för att börja knalla vidare. Det var en lättnad då både en del av maten och vattnet använts.

Vill du läsa mer? 

Fler inlägg om Nicaragua
Fler inlägg från Centralamerika