Skymningslandet

SKYMNINGSLANDET

Vi springer, springer
vi springer och springer
ska lindra och lösa

Ge dig hän åt mörkret
vandra ner längs dalgångens kant
Stig ner i skymningslandet
tänd inte strålkastarna

Koftans kvävande kanter
sticker i ögonen

Det är inte farligt
det måste få finnas, den gnagande oron
det skälvande jaget, fördärvet
förtvivlan

Till slut syns konturer även i natten
genomsyrar mörkrets kofta
andra sidor tar sig visdom
Och det kommer en ny dag
Andas in gryningens första strålar som en hel människa igen

Vill du läsa fler inlägg inom dikt & poesi?

I dessa dar 
Jag ser nu
Tid pressas samman
Livets samklang & rus