Företagartankar om att inte alls känna sig som den modiga förebild omgivningen målar upp

"Kan du verkligen leva på det där?!"
”Du är så modig!”
 ”Hur går det nu, klarar du dig?”
”Jag inspireras så av dig!”
”Hur går det för dig?”
”Det du gör är så häftigt!”
”Det är så modigt av dig!”

Modig är det sista jag känner mig som, just nu. Mer naiv och dum, emellanåt. Som om jag skulle ha någon slags speciell superkraft som klarar det här, om jag gör det – så kan du göra det, om du vill. Sedan sägs det ju att den där ADHD-hjärnan kan vara något av en superkraft. Både och skulle jag säga, som med allt finns det för- och nackdelar.

Det kan låta hårt men du formar, påverkar och väljer själv till allra största del. Sedan har vi alla olika förutsättningar. Ibland gör jobbet sig själv och jag sitter frågande och undrar vad som hände? Ibland svävar jag iväg på de mest ineffektiva dagarna som finns, och drivs av impuls på impuls på impuls. 

Och precis som livet går förtagandet i vågor. Ena dagen surfar jag uppepå vågorna och allt känns toppen och lekande lätt. Den andra dagen håller jag mig knappt ovanför ytan och undrar vad det är jag håller på med? Så länge det är majoriteten positiva dagar tänker jag att det är en del av resan och utvecklingen. Att inte riktigt veta vart det bär av. Något som jag alltid varit lite förtjust i, att inte riktigt veta – eller kanske just att veta att det är jag själv som styr. 

Att ta steget var aldrig ett stort steg för mig, då jag hela mitt vuxna liv har lämnat vardagen för nya äventyr utomlands där jag delar av gångerna inte vetat vad som ska hända vid hemkomst igen.

Ibland kan jag uppleva Sverige som ett stort gäng trygghetsnarkomaner – vi säkrar upp in i det sista. Missförstå mig inte, det är för det mesta givetvis bra och jag har själv ett behov av trygga punkter i livet. Men när det tar lite överkant vilket gör att vi går miste om att våga det vi verkligen vill i livet, tycker jag att det är synd. 

Men hur går det då?

Jo, men tackar som frågar, bra tror jag. Det är svårt att göra någon vidare utvärdering ännu. Så länge det känns roligt, givande och utvecklande så kör vi, sedan får vi se vilken riktning det tar eller om det svänger åt något annat håll så småningom.

Jag kan uppleva en skeptisk och frågande omgivning kring mitt val att starta eget och försörja mig främst på frilansande uppdrag. Givetvis hejarop och pepp också, men det är ju alltid det andra som fastnar.

Men samtidigt, jag har aldrig gått i den strida strömmen.  

Vill du läsa mer?

Hur skapar vi rutiner som vi mår bra av?  
Att satsa på sina drömmar - 7 tips för att leva & skapa sin dröm
Så många ideér och tankar - om att sätta upp smarta mål & behålla fokus
För- och nackdelar med att vara egenföretagare
7 tips för en mer äventyrlig vardag & komma ur sin comfort zone