Funäsfjällen – äventyrsdagar med Strapatser på Fjällbäcken lodge
Det här inlägget presenteras i samarbete med Fjällbäcken lodge och Strapatser men åsikter, upplevelser och tankar är alltid mina egna.
Hur summerar man dagar fyllda med intryck så fantastiska att hjärnan blir snurrig av alla magiska ögonblick? Det skapar någonting inombords, en känsla av samband. Det är sällan jag lyckas få den wow-känslan i Sverige – men den här platsen och människorna har lyckats.
Bilen får jobba den sista biten upp längs den branta grusvägen. När vi äntligen kliver ur bilen är det kyligt i luften. Luften är klar och kall och jag känner hur det på något vis är enklare att andas – det är en annan luft här. Fjällbäcken lodge ligger precis vid kalfjällets fot ovanför Bruksvallarna och på vintern är det skoter eller bandvagn som gäller för att komma fram.
Vandring – att ströva i Härjedalens hjärta
Ibland lever man bara lite mer, som när fötterna får vandra på nya stigar längs oändliga milsvidder av fjällandskap. Som när man får lunch serverad mitt i naturen. Som när man får cykla och adrenalinet sprider sig i kroppen. Som när man får andas fjälluft igen.
Allt känns klarare här, tydligare och skarpare. Bortanför brus, krav och uttröttande samtal. Omgivningarna andas ett sådant lugn och harmoni och lungorna fylls med luft som känns ren på riktigt. Dagen inleds med en storslagen vacker vandring mot Hästkläppen. Efter intagen frukost startar vi precis utanför Fjällbäckens lodge och börjar knalla upp i fjällmarkerna.
Vi lär oss om Fräken, Vide och Surblad som tydligen ska vara gott till fisk. Och att det finns 300 olika björkar. Vi smakar på flera växter, Jon är utbildad fjällguide och lär oss om omgivningarna. Vi vandrar på mjuka myrar och steniga stigar längs fjällvidderna. Jag stannar till för att under ett ögonblick bara supa in naturscenerna. Jon som själv är uppvuxen i omgivningarna berättar att det är hans morfars marker och att hans mammas familj på somrarna bodde här uppe på sätern/fäbovallen.
En liten stigning senare är vi uppe på
Hästkläppen, därifrån kan vi urskilja de andra i sällskapet. Vi möts på avtalad
plats för lunch. Philippa, 6 år, hjälper Jon och serverar oss mat, maten smakar
så mycket godare ute i naturen. Kokkaffet puttrar över den öppna elden och den
hembakade kakan väntar på oss när vi ätit upp.
Mountainbike – strapatser vid Mittåkläppen
Efter förmiddagsvandring och lunch ute på fjället har vi tagit oss tillbaka till lodgen där vi gör oss redo för mountainbike uppe på Mittåkläppen. Milsvidder fjällandskap reser upp sig var man än ser sig om, miljöerna är magiska och jag förstår varför Funäsfjällen blivit så populärt både sommar som vinter.
Det var länge sedan jag körde mountainbike men det skapar en enorm mersmak – kicken, farten och adrenalinet gör något med en. Som Jon själv sa "Man vill ju känna att man lever någon gång i veckan."
Under dagarna på Fjällbäcken är vi ett sällskap av nio personer och en hund där alla bidrar till stämningen på sitt sätt. Trots vår något spretiga grupp med en småbarnsfamilj, en hund, en fotograf och tre äventyrslystna tjejer som bara vill mer, mer, mer lyckas Jon få ihop så att behoven passar alla. Det är imponerade att se Jons genuina engagemang och intresse, han har en förmåga att känna av gruppen och vilken nivå han ska lägga det på och vad som passar i olika sammanhang och konstellationer.
Vi avrundar cykelturen med våfflor på
Djupdalsvallens våffelstuga. ”Vad tyckte du om våfflorna Thor?” ”Underbara!”
Sällskapet kan inte annat än att hålla med Thor, 4 år – de är frasiga med en
knaprighet som man vill åt enas vi alla om.
Relax & middag på Fjällbäcken lodge
Efter en hel dag ute i naturen är vi möra – nere i källaren bjuds det på tilltugg och dricka. Att krypa ner i en varm jacuzzi efter en dag med vandring och mountainbike med utsikt över fjällandskapen är slående. Efter relax, snacks och bastu gör vi oss i ordning för kvällens middag.
På kvällen har Jon, som även är utbildad
kock, svidat om och serverar oss en fantastisk trerätters middag innehållande
lokala produkter och råvaror från omgivningen. Jon serverar och mellan varven
berättar han den ena märkvärdiga, roliga historien efter den andra. Stämningen
är avslappnad och lättsam och överträffar alla förväntningar.
Till förrätt serveras en renröra på hembakat tunnbrödsknäcke med picklad rödlök och lingonpulver. Till varmrätt får vi röding, citerat nedan är några av de meningar som uttrycktes under intagandet av varmrätten och de talar liksom sitt tydliga språk – man måste uppleva maten på Fjällbäcken lodge själv.
”Jävlar i helvete vad gott, det var
magiskt. Sjukt gott.”
”Otroligt gott. Just rödingen. Det är så otroligt gott.”
”Jag vill inte äta för jag vill inte att det ska ta slut.”
”Den godaste fisken jag ätit.”
”Jag vill inte dricka vatten för jag tappar smaken i munnen.”
”Du skämmer bort oss.”
Till dessert blir det en sommardröm med hemgjord maräng. Efter middagen river Philippa och Joakim av lite shuffle-dans i matsalen för oss övriga i sällskapet.
På kvällen sitter några av oss kvar i
sällskapsrummet och samtalar om livet och de livsval vi gör. Om vad som är
viktigt, om drömmar, prioriteringar och målsättning. Vi utbyter erfarenheter
och tankar, och det gör någonting med mig. De här dagarna har förändrat
något inom mig. De inspirerande möten jag haft under dagarna har gett mina
värderingar bekräftelse, och förstärkt mitt syfte och insikten kring hur jag
vill leva mitt liv.
Kanot längs Ljusnan – rofyllt med tid för eftertanke
Jag sluter ögonen och följer med i kanotens rogivande gungning. Vattnet är helt blankt och vi bryter ytan med kanotens front. Vattnet är glasklart med siktdjup till botten, nu förstår jag varför den kallas Ljusnan.
Efter en fantastisk frukost och ännu en
natt på Fjällbäcken lodge laddar vi för en heldag med kanot på Ljusnan. Idag
har vi med oss en ordinarie grupp på turen och det är fascinerande att se Jon
känna av gruppen och nivån på alla deltagare. Själva inleder vi med en piruett
i kanoten innan vi greppar styrningen helt – vi inser alla tre att det var över
tio år sedan vi paddlade kanadensare. Snurren bidrar till flera skratt och Jons
teknikgenomgång verkade inte haft någon inverkan på oss.
Paddlingen är totalt 11 km och vi stannar för både lite sträcka-på-benen-paus och lunch. Om man har tur kan man lyckas få se bäver längs turen. De som ville får även möjlighet att fiska under lunchpausen.
Jon tillagar lunchen åt oss på en så
kallad Muurikka, en stor stekhäll. Idag serveras det viltwok på ren, hjort och
älg med en marinad på timjan och vitlök. Det smakar fantastiskt gott. Efter
maten bjuds det i vanlig ordning på hembakad kaka och kokkaffe.
Klättring upp för Funäsdalsberget
Efter en heldag i kanoten bar det av till Funäsdalsberget för klättring. Vandringen är en Via Ferrata led, vilket innebär att alla, även de utan klätterkunskaper har möjlighet att klättra. Man säkrar sig själv med två kabinhakar längs en vajer hela vägen. Via Ferrata kommer från början från Dolomiterna i Italien där tekniken användes för att ta krigare över bergspassen.
Det är en kort vandring till start och Jon berättar intressanta historier om platsen. Leden är uppdelad i fem passager med vandring emellan. Klättringen bjuder på relativt lätta passager beroende på erfarenhet och höjdvana – med oss på klättringen är både Thor snart 4 år och Philippa 6 år. Fördelen med klättringsleden är att du kan om du vill hoppa över en eller flera passager om de skulle kännas för utmanade och istället vandra runt till nästa.
”Nu känner Öviksborna sig hemma” ”Västkustborna också faktiskt” Och faktum är att nog alla känner sig hemma i Funäsfjällen och på den plats som Jon och Mia skapat - det är familjärt, personligt och genuint.
Jons son Zeb, 9 år tar täten upp för
berget – och guidar gruppen med van hand. Efter femte och sista delsträckan
även kallad djävulshålan belönas vi med magisk utsikt. Äventyret avslutas vid
toppstugan drygt 380 meter ovanför sjön och Funäsdalen by.
- Vill du ha lite kritik?
- Ja...
- En av de bästa guider jag haft, och jag har haft många guider.Mikael Lindnord, multisportare
Kort om Fjällbäcken lodge
Fjällbäcken lodge är en familjedriven anläggning som drivs
och ägs av Jon och Mia sedan 1999, men då bestod bostaden enbart av ett litet hus och två små gäststugor. Efter flera utbyggnationer är anläggningen idag en komplett konferensanläggning och kan ta
emot sällskap upp till 35 personer. Fjällbäcken ligger vid Rockvallen
ovanför Bruksvallarna i närheten av Funäsdalen, i Härjedalen. Vill du veta mer om
Fjällbäcken lodge hittar du deras hemsida här.
Kort om äventyrsföretaget Strapatser
Äventyrsföretaget Strapatser har regelbundna aktiviteter och
turer både sommar- och vintersäsong med allt från forspaddling till off-piståkning.
Vi provade en komprimerad version av deras äventyrsvecka, vilket var
fantastiskt kul. Strapatser levererar mersmak, personlig utveckling och
riktigt drömmiga naturupplevelser. Vill du veta mer om Strapatser och alla de upplevelser och
turer som de erbjuder hittar du deras hemsida här.
Varför ska man åka hit?
Som jag skrev i inledningen, Jon och Mia
andas fjällvärldens unika, genuina aura. Det är sällan jag lyckas få den
wow-känslan i Sverige – men den här platsen och människorna har lyckats. De
är personliga och engagerade och har verkligen gjort det här till deras plats -
där alla ska känna att de kommer hem. Allt de gör görs med passion och glädje,
det är väl avvägt - äkta, tryggt och inkännande.
Relaterande inlägg
Funäsfjällen
på vintern - vad du behöver veta om de olika skidanläggningarna
Messlingen
Vandring i Sonfjällets nationalpark