En annorlunda skildring av skärgården

Klirrandet av glas och porslin hörs från grannhuset, även om vinden ligger åt andra hållet. Och särskilt nära är det inte heller, i alla fall inte så att kåkarna ligger vägg i vägg som vid andra västkustparadis. Det skulle aldrig falla henne in och köpa ett radhus som sommarstuga, hon har alltid undrat hur människor kan välja att bo så, på sin semester? Man kan lika tydligt höra vad de samtalar om, det stör henne inte, tvärtom har hon alltid varit nyfiken och tyckt om att tjuvlyssna. Det har varit en ovanligt varm maj, och dagarna som hunnit gå i juni likaså. Det känns som hon redan har semester och badat har de gjort flera gånger. Det är kväll och hon sitter ensam på altanen och blickar ut över horisonten. Hon önskar att tiden kunde gå lite långsammare, alltid är det något man ska fixa med.

Tempot i livet gör att när man väl slappnar av blir man så trött, hon tycker inte om att vara trött. Trots att klockan är över åtta står solen fortfarande högt på himlen. Vinden har lagt sig och havet är nu lugnt. Det är först på senare år som hon förstått hur unik det är med ljuset i våra länder här i norr. Efter alla resor finns det bara en plats på jorden som kan ge sådant lugn - havet i den svenska skärgården. De är ganska mätta på att resa och se nytt, Sverige är underskattad plats att vistas på. Imorgon vill hon ligga före dagen.