Om att gå i rätt riktning i livet - hur vet man?

Hur vet man om man går i rätt riktning i livet? Ska man verkligen bara arbeta ett helt liv? Är det hela meningen?

Och om det alltid skaver? Om man alltid trycker, pressar och motar sig fram i motvind? Är det verkligen rätt strategi för att komma till målet då? 

Och om det inte känns rätt? Hur byter man då riktning?

”Diamanter produceras under hårt tryck och ekar växer sig starka i motvind” Det ligger någonting i det precis som uttrycket, 
”För att få något du aldrig haft, måste du prova vägar du aldrig gått.” 

Jag tycker om uttryck som utmanar och uppmuntar till utveckling, och att sätta sig själv lite utanför sin bekvämlighetszon. För det är väl det allting handlar om? Att ständigt vilja utvecklas och bli sitt bästa jag. Och om man inte utsätter sig för det där som är lite läskigt och utmanade så kommer man ju aldrig att komma framåt. Känslan efteråt, när du tagit dig an någonting som verkligen utmanar dig, är obeskrivlig. Det spelar ingen roll vad det är, det kan vara allt från att springa din första mil till att tala inför en grupp människor eller lyckas med en krävande deadline på jobbet. Det stärker dig, precis som blåsten stärker eken. Motgångar stärker. Du utvecklas inte om du inte utsätter dig för det där motståndet eller det som är lite läskigt ibland. 

Reflektionstid 

Men lika mycket som vi strävar framåt och uppåt måste vi rikta uppmärksamheten inåt oss själva, lyssna där inne i magen, till dig. För vem gör jag det här egentligen? Varför gör jag det här? Att ha sitt varför tydligt framför sig. Och planen för hur du ska nå dit. Balansen mellan återhämtning-bekvämlighet-trygghet & utmaning-spänning-framåtanda. "Babajsgång" som jag sa som liten, den är inte alltid så självklar, men det är den som gör att vi håller långsiktigt, inte får motorstopp.

Längs resan ska mödan också vara värd. Livet pågår nu, ständigt. Inte där framme när du är klar med ditten och datten. Utan nu, det är nog också någonstans där du hittar balansen. Balansen mellan karriär och familjeliv, mellan arbete och återhämtning, mellan träning och vila, mellan tråkigt och roligt. Vilket såklart är högst personligt för alla, vi har alla olika kapacitet, prestatation, mål och syfte. Men grunden bör byggas på ett varför som står för glädje och utveckling. Att få göra någonting som känns meningsfullt, det skapar närvaro och känslan av att man är behövd. Det är något jag tror alla behöver. Det är så otroligt viktigt att man trivs och får utrymme att utvecklas. 

I din riktning, mot det som du vill uppnå. Inte som någon annan tycker är bra.

En balans mellan förväntan av andra och dina egna behov.

Och ett tålamod och en tilltro på att du kan ta dig dit du vill.

Inte låta några hinder stå i vägen för det som du skapar.

Du skapar din vardag, ditt liv, din väg.

Och vet ni, en förändring är aldrig mer än ett beslut bort. Lättande känsla va?

Vad säger ni, går ni i rätt riktning? Vet ni?