Hej från fjällen & hösten!

Hej från fjällen & hösten!

Till lugnet. 
Luften. 
Fjällen. 
Vidderna. 
Livet på fjället gör mig lycklig i själen och lugn i kroppen.

Sedan mitten på förra veckan har jag tillsammans med familj och vänner varit i vår stuga i Messlingen. Hösten har kommit lite längre här uppe – dagarna har mestadels bestått av vandring, tältning, trehjulsåkning, kaffe och mat på fjället, mindfulness, en del fiske för de intresserade och insupande av de magiska miljöerna. Vi har varit ett blandat sällskap på sex personer i olika åldrar och dagarna har varit ganska intensiva. Igår vandrade vi till Helags fjällstation och sedan upp till glaciären, vilket blev en total sträcka på 32 kilometer. Alltså - varför har jag inte varit där förut?!  Det var helt magiskt! 

Klarröda färger blandas med inslag av brandgult och grönt. Marken är fuktig och jag hör hur det klafsar när jag går. Det luktar höst.

Men nu har de åkt hem till vardagen och verkligheten allihop. Och jag är kvar här, till ljudet av det som jag trodde skulle vara tystnad och ro – istället bygger grannen en ny toalett så jag får stå ut med grävskopans skyfflande och brummande.

Jag stannar några dagar till och landar här – själv. Planen är att skriva mycket i en (förhoppningsvis) rogivande och inspirerande miljö, samt utforska de marker som för mig ännu inte är upptäckta. Idag blev det en sväng till Mittåkläppen och en vandring upp på toppen, men mer om det i ett eget inlägg. Just nu är uppkopplingen här så dålig att bilderna tog en evighet att ladda upp. 

Historien om Messlingen 

Sedan farfar började åka hit till Messlingen med sina fem barn på 70-talet har jag tillsammans med familjen rest tillbaka hit sedan jag var liten - både sommar, vinter som höst. Farfar köpte tomter och byggde två stugor här, idag har vi kvar en av dem. Som liten åkte jag och mina syskon skoter på fjällen och grillade korv intill längdskidspåren. Det finns mycket minnen härifrån. 

Det var här jag lärde mig åka skidor.

Det var här jag med längtan skidade på och letade efter nästa russingömma i längdspåren. 

Det var här jag åkte "madrass" i över hundra knyck ner för fjället. 

Det var här jag fick mitt första dödsbesked någonsin, efter en ridtur på fjället fanns inte farmor mer.

Det var här jag och Stefan hade vår första gemensamma resa (innan vi var tillsammans). 

Du kanske också gillar 

Funäsfjällen - äventyrsdagar med Strapatser på Fjällbäcken lodge
Vandring i Sonfjällets nationalpark - landets björntätaste marker
Funäsfjällen - vad du behöver veta om de olika skidanläggningarna