Vandra i La Fortuna
La Fortuna - kort bakgrund
Efter äventyret längs floderna i Tortuguero begav vi oss vidare mot La Fortuna, en liten by på runt några tusen invånare. Hit
kommer turismen främst för att besöka naturen och vulkanerna i området. Arenal
på 1633 möh som är den största i området är inte längre aktiv men omringas av
en fantastisk natur bestående av en nationalpark att knalla runt i. La Fortuna
fick sitt namn efter Arenals största utbrott där den närliggande byn mirakulöst
klarade sig oskadd, medan andra sidan av vulkanen blev helt förstörd och runt
80 personer fick sätta livet till.
Trekkingturen till Cerro Chatu
Vi bokade in oss på en heldagstrekking upp för vulkanen Cerro Chatu (ca. 1200 möh)
som reklamgjordes som "extreme vulcano hike". Jag vet inte riktigt vad
jag förväntande mig, men jag tycker om utmaningar så vi hoppade på. Guiden
nästintill skrämde upp gruppen innan vi skulle påbörja bestigningen, förvisso
är det bra med ödmjukhet och respekt men hela turen var något hypad och
överdriven.
Det gick brant uppåt, var galet lerigt, blött och snårigt, och vissa passager fick vi klättra men jag förväntade mig värre, hårdare, tuffare motstånd.
Jag gick liksom och väntade på att det skulle bli jobbigt, jag vill inte framstå som någon världsvan hikare, men i jämförelse med de trekkingturer vi tidigare gjort var den inte överdrivet extrem. Allt är relativt det du tidigare upplevt och det motstånd din kropp är van vid. Flera i gruppen upplevde det säkert betydligt tuffare än vad vårt sällskap gjorde, liksom vissa upplevde det mindre påfrestande.
Innan stigningen börjat ta fart och regnskogen vid var det som att vandra i en kohage. Det var ett trevligt gäng som gjorde turen ihop, bl.a. en spansk familj som hade bott i Sverige några år och pratade bättre svenska än vi pratar spanska.
Redo för trekking.
Men det var ack så häftigt, magisk natur när alla regnskogens små broccolihuvuden sticker upp i ett grönt hav som man omöjligen kan se slutet på. Trailen vi blev ombedda att hålla oss till var klädd som en gång med gröna väggar längs sidorna pga. den täta beväxligheten. Underlaget var allt annat än plant eller fast. Efter dryga tre timmar uppåt var vi uppe på kratern och påbörjade nedgången till den sjö som var möjlig att bada i, där åt vi lunch och badade innan vi påbörjade klättringen upp från kratern och nedgånen på andra sidan och Arenals nationalpark. På kvällen avslutades turen i varma källor med ansiktsmask med lera från vulkanerna i området. Vi var tillbaka på boendet först efter åtta lagom möra i kroppen.
Naturen alltså, så vacker!
Det var riktigt bra och inbjudande, informativa guider som var trevliga och roliga. Costa Rica är förhållandevis bra på engelska vilket underlättar då vi inte mer än värmt upp spanskan än. Costa Rica håller hög klass på sina guider och sin turism. Än en gång visade sig medvetenheten kring miljön då man inte tillåter att spraya på sig myggmedel i parken.
Här är vulkanen Arenal från byn La Fortuna, precis från gatan där vi bodde.
Vill du läsa mer?
Här har jag skrivit ett samlingsinlägg om vår tid i Centralamerika.
Guide till Costa Ricas nationalparker - vilken ska man välja?
El Salvador - landet som ingen någonsin nämner