Tortuguero nationalpark - första dagen

Efter fantastiska dagar har vi rest vidare norrut längs kusten till Tortuguero och dess nationalpark. Hit kan man enbart ta sig med båt via floden alternativt genom flyg. Det finns tre vattenvägar att ta sig till Tortuguero, vi åkte något längre med bil för att sedan färdas vidare med båt ungefär en och en halv timme. De labyrintliknande passagerna är på sina ställen riktigt snäva, kanalerna finns både naturligt liksom vissa är skapade av befolkningen här. De människor som bor i byn Tortuguero försörjer sig främst på fiske, men nu för tiden även på turismen som är en given inkomstkälla.

Tillsammans med vår guide Karla besökte vi byn under första dagen och fick ta del av platsens historia. Det är speciellt att möta människor så nära inpå och få ta del av hur de lever sina liv. De är vana vid att färdas på vattnet liksom flera andra befolkningar vi tidigare mött, vilket för oss ses som ett annorlunda levnadssätt.

Han kan tyckas liten för världen, men han är tusan så duktig på att likna en pinne.

Historien om Tortuguero

Tortuguero betyder "place of the turtle" och fick sitt namn då hundratals gröna sköldpaddor återvänder hit och lägger ägg, vilket havssköldpaddor alltid gör, återvänder till platsen de föddes för att fortplanta sig. I området finns tre arter vilket är the Green Sea Turtle, the Leatherback Turtle and Hawksbill Turtle. Idag har Tortuguero cirka tvåtusen invånare, men det började med fem familjer som enligt Costa Ricas seder bjöd på de bästa de hade när de fick gäster, nämligen sköldpadda.

Köttet växte i popularitet och byborna i Tortuguero kunde snart göra affärer på köttet från hundratals sköldpaddor.

Och så fortsatte det till så sent som till 1953 då en besökande man erbjöd byborna jobb på annat håll, dvs. genom att bevara natur och miljö för besökare och turism. 1956 grundades Caribbean Conservation Corporation, men eftersom namnet antydde till att det var ett företag, vilket tolkades som syftet var att gå med vinst ändrades namnet senare till Sea Turtle Conservancy. Arbetet med att bevara havssköldpaddornas populationer sker så naturligt som det bara går, vilket innebär att det är strikta restiktioner kring mörk klädsel, inget ljus, inga mobiler eller kameror om man ska närvara när en hona lägger sina ägg. Detta sker juli-oktober så det var inte säsong under dagarna vi var här. Detta har vi dock bevittnat tidigare i Malaysia, där processen inte var lika respektfull mot djuren som det upplevdes här.

Trots den nedbrytning vi människor förorsakat havssköldpaddorna har de gröna havssköldpaddorna de senaste åren lyckats öka med 500% vilket är positivt då ungefär en på tusen individer överlever till vuxen ålder. Lägg då till att honan inte är könsmogen förrän vid 25 års ålder, och därefter kan fortplanta sig vart tredje år, vi kan då lätt räkna ut att de har svårt att klara sig. Förutom människan har sköldpaddorna fortfarande många, många hot, både naturliga så som mat åt predatorer. Jaguarerna åt upp ca. fyrahundra stycken bara i Tortuguero förra året. Men även all den plast som slängs i haven är ett stort problem.  

Ut på tur, aldrig sur. Vi hade en egen guide och en egen båt för oss själva.

Andra dagen

Vi bokade en tur på två dagar och en övernattning i anslutning till parken, och vi har hunnit med mycket under dygnet. Costa Rica är vida känt för sin artmångfald, flora och fauna vilket vi verkligen fick möjlighet att uppleva här. Flera trekkingturer med både till fots och med båt längs de smala, slingriga flodpassagerna där vi lyckades spana in både kajmaner (mindre modell av krokodil) och tukaner. Tyvärr lyckades vi inte se någon jaguar, men mycket annat kul som bl.a. anteater, spindelapor, vrålapor, ormar (både döda och levande) och massa olika fåglar.

Det råder spänning och förväntan i luften. Stämningen går nästan att ta på bland den skara som samlats utanför biljettluckan och kring bryggorna i vattnet.

Besökare tittar sig nyfiket omkring i hopp om att ha turen att se något spektakulärt. Klockan ringde strax innan fem för en morgontur längs kanalerna i parken. Vi begav oss iväg i ottan innan frukost med förhoppning att få möjlighet att se så mycket djurliv som möjligt innan det blir varmare och djuren blir mindre aktiva. Tystnaden som ändå inte är tyst. Tomrummet som inte är tomt. Den tätbeväxt djungeln där trädens alla sorter tävlar om den bästa plasten i solen.

Här ligger en av de kajmaner vi såg och lapar i sig sol.

Pernilla spanar på djurliv och fräcka fåglar.

På vägen tillbaka fick vi se Delmontes process av bananerna från träd till klase till fraktklar över kontinenterna. 

Hur tar man sig hit?

Det mest bekväma sättet är givetvis genom en komplett tur där transport ingår från antingen karibiska kusten, San Jose eller La Fortuga (vid vulkanen Arenal). Då kan de även släppa dig vid nästa destination, dvs. upphämtningsstället behöver inte vara samma som avsläppningsplatsen. Du kan ta dig till parken på egen hand genom först lokalbuss till Limón och sedan vidare med båt från Moin, men det kommer knappast bli billigare och betydligt mer ansträngande.

Hur bor man? Vad kostar det?

Bor gör vi fint på ett enklare hotell med fläkt och privat toalett/dusch. Men det finns även tillgång till pool och spa, samt resturang och bar. Så i våra mått mätt riktigt godkänt. 
Inträde till parken ligger på 15 USD, och turen med två dagar och en natt gick på 179 USD pp.

Vad ingår?

I turen ingick allt nödvändigt förutom inträde i parken; alla mål mat (frukost, lunch middag, frukost, lunch), vatten, boende, engelsktalande guide, guidade turer i nationalparken och längs floden, transporter med buss, båt, tillgång till pool, utlåning av kajak etc.

Vill du läsa mer?

Här har jag skrivit ett samlingsinlägg om vår tid i Centralamerika.

Guide till Costa Ricas nationalparker - vilken ska man välja?

Säkerhet och kriminalitet

El Salvador - landet som ingen någonsin nämner