Vart du än går, ta med dig hela ditt hjärta

Gnistor, nästan som stjärnor ser de ut. Fast på marken. Dyker upp plötsligt men försvinner sedan med vågen lika snabbt igen. Det får mig att tänka på något jag upplevt förut, i det förflutna. Jag vet precis när, precis var. Bara tanken får mig att le brett och ett stort känslosvall pågår inom mig. Jag har lärt mig att det kallas Mareld. Något så säreget fantastiskt vackert en kolsvart natt. Någon har plockat ner stjärnhimlen och lagt den på marken.

En gnista som tänds kan växa till en eld. Elden inom dig, tappa inte bort den. Drivkraften att genomföra det som du vill uppnå. Det som du vill. Den ide, den dröm, den gnista som tänds inom dig då du är mottaglig för det. När tiden finns och inte räknas i minuter, sekunder och timmar, då kommer inspirationen som rinnande vatten.

När vi lever här. Nu. Inte i det som ska komma att hända dig, inte i det som redan har hänt dig. Utan här och nu. Precis i den lilla bråkdelen av en sekund. Det är en konst. Det är inte särskilt lätt. Men fullständigt nödvändigt för att hela du med ditt närvarande jag skall finnas på den plats dina fötter står, både själsligt, fysiskt och psykiskt. Det är när du gör det som du har hela ditt hjärta med dig.

All kärlek och välmening 

M