Tidig morgon i Bohuslän

Hon tar ett djupt andetag, luft av tång blandat med en söt doft av sommarblommor når hennes näsborrar.

De bara fötterna mot laven på klipporna känns nästan som sandpapper, hon är fortfarande svettig efter löpturen och läpparna smakar salt. Hon ökar tempot lite och kommer ner på stigen mot badudden, vill inte hinna bli kall innan hon kommer i havet.

Träspångarna känns sträva och hon går försiktigt för att inte få flisor i fötterna. Sommarbenen visar tydliga tecken av både myggbett och rivsår från bärplockningen igår.

Morgonen är tidig och det är inte många ute ännu, hon äntrar viken alldeles ensam, daggen i gräset är fortfarande kvar sedan natten och hon småspringer ner den sista biten.

Hon balanserar på stenarna som är utlagda i vattnet längs med bergskanten för att komma ut på udden.

Hon kan se måsarna som cirkulerar ovanför en av fiskbåtarna som återkommer efter nattens fiske. En känsla av tacksamhet får henne att stanna upp och bara ta in nuet precis som det är. Tänk att hon får uppleva det här, år efter år.

Tärnorna leker i vattenbrynet och förnimmelsen av havet är precis som hon minns det. Solen börjar höja sig mot himlen och det ser ut att bli en riktigt fin sommardag på västkusten.

När kroppen skär vattenytan och hudens nerver kittlar henne av kylan i vattnet vet hon att det är värt att varenda sekund att gå upp tidigt och få uppleva det här.