Senaste inläggen

Det är vitt och blått så långt ögat når. Vi kör längre och längre i detta djupa hav av salt. Slätterna liknar en enorm is- och snöbelagd sjö. Vart jag än vänder blicken är det helt vitt.

Bolivias outtalade ”huvudstad” (dess egentliga huvudstad är Sucre) på 3640 m.ö.h. är en sydamerikansk storstad ut i fingerspetsarna, trots enbart 1,7 miljoner invånare är det människor, bilar, bussar, barn, hundar överallt.

Från snöbeklädda bergstoppar till regnskog. Planet som tar oss över landskapet gör situationen ännu mer trovärdig, vi flyger från kyla till värme på trettio minuter, ser landskapet skifta färg från vitt till mörkgrönt.

Vår Peruvistelse börjar närma sig sitt slut för den här gången. Vi har spenderat drygt fyra veckor i landet, och besökt totalt åtta destinationer. Jag har sedan länge alltid velat åka till Peru...

Arequipa är den andra största staden i Peru, vilken vi inte hade planerat att besöka. Men då det inte gick att ta sig direkt till byarna närliggande Canyon del Colca från Cusco fick det bli en snabbvisit i Arequipa.

Perus kök är betydligt större och godare än de andra länder vi besökt tidigare under resan, vilket vi verkligen uppskattar. Att resa för oss innebär mycket att äta, smaka, prova och testa nytt. 

Inte längre bort än fem kilometer från staden Ica hittar man oasen Huacachina som tidigare användes för överklassens lyx. Idag är den lilla byn främst ett tillhåll för turister som besöker kusten för dess magnifika sanddyner!

Huaraz, en bullrig, ruffig stad norr om Lima med betydligt mindre turism än vad sägs vara i de södra delarna av Peru. Vi är glada att vi valde att åka hit, det ger oss en känsla av att få lära känna Peru utanför den polerade ytan för turismen.

Idag besvarar jag vanligt förekommande frågor som dykt upp ofta den senaste tiden. Hur är maten? Finns det ingen oro? Vad var bäst? Hur ser er resrutt ut?

Halvtid har passerat sedan ett tag tillbaka och vi är inne på 2.0 eller andra delen av vårt livs äventyr. Det känns toppen, det suger i magen att få upptäcka nya miljöer, platser och äventyr.

En skildring från alla de möten man under en livstid gör med olika människor. En del passerar förbi i flödet som vatten. Andra stannar som plåster mot klibbig hud. En del bara på näthinnan utan att man ens vill.

Tiden i Colombia har sedan länge gått mot sitt slut och tiden har gått skrämmande fort, vi har spenderat nästan fem veckor i landet och besökt totalt tio destinationer, från norr till söder. Vi hade kunnat stanna betydligt längre.

Guayaquil är Ecuadors största stad och ligger nere i sydväst vid kusten, och en av landets viktigaste handelsstäder. Guayaquil uttalas Iguajakil eller så kan man säga Gardasil som jag säger, vilket jag typ tror är ett vaccin.

Banos är känt för att vara Ecuadors äventyrsstad med allt från bergklättring till olika linbanor och rafting mm. Det var dessvärre inget som imponerade så mycket på oss då det var alltför mycket turism för vår smak.

Quilotoa loop är en vandringsled som sträcker sig runt 200km i Ecuadorianska Anderna, något som borde finnas med på alla naturälskares bucketlist. Det finns ingen direkt utmärkt start eller slutpunkt, utan man vandrar de bitar man finner intressanta.

Nu har vi tagit oss drygt 125 mil söderut och befinner oss i Ecuador där vi planerar kommande veckor. Efter 1,5 dygns färd på diverse olika bussar äntrade vi äntligen gränsen.

Guatapé är en pittoresk liten stad som ligger två timmar med buss från Medellin, det är ett vanligt resmål för stadsborna som vill fly storstadshetsen på helgen. Vi gjorde det samma efter tre nätter i Medellin.

Vårt sjunde land för den här resan, tiden går nästan lite skrämmande fort och man bildar sig någon form av vardag på resande fot också. Men vi hjälps åt så mycket vi kan att nypa varandra i armen. Vi lever ju vår dröm, -varje dag.

Hyr en cykel för att se dig om i staden och omgivningarna istället för att stödja alla de som erbjuder en rundtur med häst och vagn på en avmagrad häst som får göra detta hela dagarna. Vi hyrde cyklar första dagen och svischade ner till sjön.

Det knattrar av hästhovar längs kullerstensgatorna och det luktar sött i luften blandat med en förlamande hetta som kan driva den mest tålmodige till vansinne.

Det är något vist med Costa Ricas natur, och de lever verkligen upp till sitt rykte om naturens flora och fauna. Landet har inte gjort mig besviken trots höga förväntningar.

Efter äventyret längs floderna begav vi oss vidare mot La Fortuna, en liten by på runt några tusen invånare. Hit kommer turismen främst för att besöka naturen och vulkanerna i området. Arenal på 1633 möh som är den största i området...

Efter fantastiska dagar har vi rest vidare norrut längs kusten till Tortuguero och dess nationalpark. Hit kan man enbart ta sig med båt via floden alternativt genom flyg. Det finns tre vattenvägar att ta sig till Tortuguero.

Suget, kan det någonsin mättas? Nyfikenheten att se mer, nya platser, äventyr och upplevelser. När människor vi möter frågar hur länge vi ska vara iväg tappar de nästan hakan när vi svarar.

Ur högtalarna ljuder spansk pop på högsta volym, och trots tonade rutor är det påtagligt varmt i bussen. Med van hand öppnar och stänger han dörren i farten, så tiden stillastående ska bli så minimal som möjligt.