Resedagbok, ready for take off to Macedonia!

Om man kan bli kär i ett land så har jag nog blivit kär i Makedonien, eller i alla fall sådär kär vid första ögonkastet, för mersmak gav det. Här finns god mat, perfekt klimat, vacker natur, enormt trevliga människor och billigt är det! Vad mer kan man önska sig, vad väntar ni på?

Först var vi på konferens i Hindås och anläggningen Hjortviken under två intensiva dagar för att sedan landa en natt hemma innan vidare avfärd till

...Skopje och Makedonien! 

Lördag - lake Ohrid

Jag och min kollega åkte på tjänsteresa, men passade på att åka ner helgen innan de andra i teamet för att upptäcka landet, så någon form av kombinerad workcation-ish. Kanske mer work än vacation dock, det var himla trevligt men också utmattande. Det var en spännande känsla att åka till land som jag inte hade någon som helst uppfattning om - det var helt blankt. Förutom alla vackra bilder man har sett på sjöarna i söder förstås. 

Vi hyrde en bil som vi hämtade ut direkt när vi landade, och planen var två nätter vid sjön Orhid, för att sedan åka tillbaka till Skopje en natt innan de andra kom ner för jobb. Mina förväntningar var god mat i gott sällskap och vackra vyer!

Fösta stoppet för lunch i någon random makedonisk stad. 

Efter ett äventyr genom minimala små gränder på enkelriktade små, snäva gator i fel riktning var vi framme, då var klockan redan så pass sent så att det började mörkna och vi gav oss ut för middag. Vi bodde mitt i gamla stan som verkligen var hur mysigt som helst med gångavstånd överallt. 

Vid vattnet i gamla stan fanns ett promenadstråk på en ranglig brygga som var upplyst med lyktor. Längs den låg några resturanger som var öppna både för lunch och midddag. Första kvällen provade vi Kaneo som hade fått gott betyg, och jag kan verkligen rekommendera ett besök här!

Söndag 

Vi vakande upp ganska slitna efter de tidigare nätternas mindre antal timmar sömn i kombination med dygnet runt av socialicerade på konferans och därefter en tre timmars flygresa och ytterligare fyra timmar bilkörning. Vår enda helt lediga dag under vistelsen -och som vi njöt! Dagen startade med en frukost på en av alla uteserveringar längs sjön. Vädret var verkligen helt perfekt, inte för varmt och inte för kallt. Vi strosade runt i gamla stan, till Kaneo kyrkan och fortet. Det var inte särskilt långt att gå någonstans. På kvällen åt vi traditionell makedonsk gryta och drack vin. De kan viner här och var den största vinproducenten i forna Jugoslavien. Vranec är deras egen druva som är traditionell i området. Vranec betyder svart hingst och ska stämma väl överrens med vinets karaktär av starkt, kryddigt och smakrikt. 

Kyrkan Kaneo - den mest fotade av alla de 365 som en gång fanns här. 

Måndag

Måndag betydde jobbdag, vi startade dagen med att kolla igenom mailen innan vi gav oss iväg för frukost och vidare arbete vid vattnet. Efter en sen lunch och många, långa jobbtimmar senare styrde vi kosan vidare färd tillbaka till Skopje på eftermiddagen. Trötta och slitna, stressade av arbetet kom vi fram sent till Skopje för tacksam middag och sömn. Med facit i hand - inte så avkopplande som man kan föreställa sig med kombinationen jobb/semester. 

Tisdag - Torsdag - Skopje

Tisdagen startade med en filosofisk frukost i Skopje där vi drömde oss bort bland företagsideér och samarbeten, L och jag. Efter ytterligare någon timma (riktigt) jobb åkte vi vidare mot flygplatsen för att möta upp de övriga i teamet, där blev vi upphämtade och åkte direkt ut till fabriken. Efter en lunch löpte eftermiddagen på diverse möten med olika team vi arbetar med.



Middagarna är centrala i Makedonien, man samlas och äter. I. Flera. Timmar. 
Vi var trötta och slitna efter konferens, resa, jobb, möten och ännu mer resanade och hade väntat oss en enkel middag ala standard affärsmiddag (approx. 1,5h) men vi åt i fyra timmar, jag ljuger inte FYRA TIMMAR! Ni som känner mig vet att jag enormt rastlös men faktum är att det var så väldans trevligt att jag inte kände av denna extra halva arbetsdagen med kollegorna från Makedonien. Det var ett kulturellt utbyte som jag tror alla hade intresse att lära utav. Dagarna fortlöpte i möten, fabriksbesök och middagar. Enorma mängder mat. Ett löppass var den enda lediga tiden jag hade på över en vecka. Det finns mycket mer jag vill se av Makedonien som vi inte hann med, inte minst i Skopje men även söderut. Jag hoppas jag får möjlighet att åka tillbaka snart igen.