Om att göra saker långsamt & med medveten närvaro

Att göra saker långsamt och en sak i sänder, en strävan att vara kvar i den resande, mer avslappnade Moa även hemma i vardagen. Det är något som är riktigt utmanade för mig. Jag svävar lätt iväg och är redan på nästa och nästa sak jag ska göra. Jag drar så oerhört lätt iväg, det räcker med att öppna mailen på morgonen så kan jag ha satt igång en löpeld. Jag är så inrutad i den där effektiviteten, den slås på så fort jag kommer till Sverige igen. På-knappen. Krav-och-prestation-knappen. Måndagen blev inte alls i det tecken jag vill leva mitt vardagsliv, jag hade alldeles för många grejer på gång samtidigt. Och självklart kan det få vara så ibland, jag tycker om den delen av mig själv också -den som får saker att hända, den som driver mig framåt.

Men med åren har jag lärt mig att mitt driv finns kvar oavsett och att jag måste lära mig bromsa ibland, inte bara i kurvorna.

Allt för att få en jämnare energi. Dagen startade och av okänd anledning resulterade det i en uppvarvning som höll i sig under hela dagen, och till kvällen var jag så uppjagad men samtidigt så trött att sömnen inte alls gick något vidare.

Jag vaknade därför tidigt dagen därpå och smög upp för att sätta ribban för nästkommande dag. Med tända ljus och avslappnande musik satte jag mig på mattan och andades. Minuterna som följde var det bara jag, min andning och kroppens rörelse i de olika positionerna. Det var verkligen så befriande!

Att göra saker långsamt handlar för mig om att göra olika göromål med en ökad medvetenhet. Jag kan verkligen förundras människor som har detta inbyggt och bara kan stå där vid kaffebryggaren och lukta på kaffet och njuta av stunden. För mig är det verkligen svårt hemma i vardagen.

Att ta de där små extra minuterna att stanna upp kan förändra hela dagens utlopp, är det inte lite häftigt?

Det vill och är något jag ska öva på att bli bättre på i vardagen. Och att landa. Vara här och nu. En väldans massa mer. För det är nu jag lägger ribban och sätter gränserna för mitt arbetsliv, hur jag ska leva och vad jag tolererar. Vart går mina gränser? Hur mycket och hur ofta är det okej att rucka på lunchen eller bara trycka in lite mer under dagen? Vad resulterar det i rent långsiktigt? Och vad vinner jag på det egentligen?

Vill du läsa mer?

Jag har tidigare skrivit en inläggsserie om mindfulness, här hittar ni del ett.