Messlingen – Härjedalens hjärta

Efter något mer än ett tiotal timmar i bilen har vi nått målet. Luften är alldeles krispig när man med stela ben stiger ur bilen. Klar, kall, ren och krispig -fjälluften! Likaså vattnet har en tydlig krispighet och större djup i sig här uppe, och det smakar så mycket godare. Om det är omgivningen och miljön eller om det faktiskt smakar bättre vet jag inte.

Det var här jag lärde mig åka skidor som liten. Det är här jag har minnen från barndomens fjällutflykter med skoter, sommarhalvårens fjällvandringar och fiske i tjärnarna. Messlingen, en liten by några mil ifrån Funäsdalen. Här äger min pappas sida av familjen sedan farfar två stugor tillsammans med sina syskon. Tystnaden och lugnet infinner sig i samvaro med naturen. Fjällvidderna sträcker sig breda ut över blickfånget och man känner sig sådär liten i en värld som är så stor. Stor, mäktig och fantastiskt vacker! Mitt ute i ingenstans.

Igår var vi ute på tur i omgivningarna på längden, två turer hann vi med och knappa milen in på kontot. Idag satsar vi på utförsåkning som enligt mig alltid varit roligare. Jag gillar när det är lite fart och fläkt. Men det var riktigt roligt med gårdagens längd, har funnit mer intresse i det på senare år. Vill ni ha riktigt bra skidåkning utför i Sverige så kan jag verkligen rekommendera Funäsdalsberget.

Ni vet känslan utan motstånd, när det bara sker och allting känns enkelt. Utan friktion. Någonting många kallar för flow. När vi är i flow upplever vi att saker går så som vi vill. I flow tänker vi sällan särskilt mycket vi bara är. Under stressföreläsningen i förra veckan diskuterade vi just flow.
Vad är flow för er? Har ni upplevt det?  

/M