Grundstenen i lycka

Här kommer ett av mina filosofinlägg igen. Visste ni förresten att filosofi betyder ”kärlek till visdom”? Det visste inte jag, jag lärde mig det nyligen.

Jag tänkte på det med välmående, ökat välmående och mindre sunt välmående.
Vad är välmående egentligen? Går det att mäta välmående? Är inte välmående ett individuellt recept som det finns lika många sätt som människor? Men vad finns gemensamt för människans välmående? Varför fortsätter man med ett beteende som man vet inte leder till ökat välmående?

Att känna sig behövd, meningsfull och sysselsatt tror jag är grundläggande. Och att få känna sig omtyckt, accepterad och älskad. Därifrån kan välmående och lycka se väldigt olika ut. Ingenting säger egentligen att välmående kan komma med ekonomiskt välstånd. Med ekonomisk trygghet kanske, men inte utav överflöd.

För mig är välmående frihet men också känslan av samhörighet. Grundstenen i lycka och välmående är nog ändå en god relation med dig själv, där du är snäll emot dig själv, men också med insikt ser de sidor du är i behov av att utveckla och jobba lite mer på.

Brukar ni tänka på hur ni fungerar? Vad ni är bra på och mindre bra på?
Sätta upp mål med fokus på välmående istället för prestation?

Nej, eller hur. Var ärligt uppriktig att de flesta mål du sätter upp för dig själv handlar om prestation. Inte i grunden om välmående. Men leder lyckad presentation alltid till välmående då? Inte alltid tror jag. Jag tror att vi skulle skapa ett ökat välmående i samhället om vi valde att sänka garden en aning, jobba lite mer med att förstå och acceptera oss själva. Jag har precis som många en vilja av att utvecklas och ständigt vilja ha mer. Att aldrig vara nöjd? Att alltid kunna förbättra? Det är goda egenskaper, missförstå mig inte. Men det måste efterstäva ett fokus på välmående och balans.
Vad tänker ni om detta? Delge mig gärna.