Göteborgsvarvet 2019 – lite av en racerapport
Jag sprang i år igen, tydligen. Jag hade inga som helst planer på att springa varvet i år. Men när möjligheten till en biljett dök upp så blev det bestämt strax efter påsk. Jag har nog aldrig varit så oförberedd inför ett lopp. Detta var mitt tredje genomförda Göteborgsvarv.
Men det är något speciellt med folkfesten i Göteborg som tar vid varje år i slutet av maj. Alla är med, alla välkomnas och det är som om vi inviger sommaren tillsammans.
Det ger försommarkänslor och skolavslutningskänsla. Känslan av att något håller på att avslutas och något nytt tar vid.
Grönskan står i full blom. Peppen längs hela banan, alla hejarop,
folkvimlet. Lukten av söt sockervadd med skira blommor blandas med grilldoft i Slottskogen.
0-5 km (28:16)
Detta var nog de jobbigaste kilometrarna på hela loppet. Det var så fruktansvärt kvavt och varmt så jag fick panik och undrade vad jag hade gett mig in på. Jag hade inte kontroll på varken andningen eller tempot. Huvudet sprängde. Jag hällde vatten över mig på första vätskekontrollen.
5-10 km (57:44)
Fortsatt tungt vid 5-kilometerspasseringen på Älvsborgsbron, men jag inser att jag håller högre tempo än jag trodde när jag ser klockan vid tidtagningen på 5km. Jag valde att inte klocka mig själv av den anledning att jag inte tänkt springa, och bara ville göra det kravlöst och utan press på tempo eller tid.
Någonstans vid åtta kilometer känns det som kroppen börjat acceptera faktum och samarbeta. Det är också svalare och lite bris på Eriksbergssidan, vilket var mycket uppskattat. Här vänder hela loppet och blir sådär kul som jag hade som målsättningen att det skulle vara!
10-15 km (1:26)
Här var jag som piggast under loppet, det kändes som jag hade tryck och flyt i steget och allt var roligt och lätt. Jag fick energi och det kändes som jag äntligen kunde trycka på.
15-20 km (1:58)
Fortsatt lätta ben upp på avenyn, men jag börjar känna av knäna. Jag vet att jag är sne i höften och därmed har något ojämna ben, vilket sliter skevt under längre distanser, detta ger mig enklare löparknä (dvs. smärta längs utsidan av knäleden och den sena som löper där). Smärtan kom och gick men var som värst vid dryga 18 km.
En svettig sak på upploppet.
21km (2.04)
Jag landar på samma tid som förra året, drygt 30s långsammare. Då var jag betydligt bättre tränad och låg och pressade längs banan med mål på under två timmar. Förra året var det betydligt varmare under större delen av loppet, och jag var inte särslilt nöjd med resultatet. I år däremot var jag betydligt mindre tränad och gick på känsla, körde på ”lugnt” och landar på samma tid. Och jag är nöjd med det. Lite surt bara att inte veta att jag var så nära förra årets tid, då hade jag ju velat trycka på lite mer de sista kilometrarna.
Relaterade inlägg