Gästskribent - Sofia Johansson - På rundresa i Kina, världens folktätaste land

Under de kommande veckorna har jag en gästskribent hos mig på Lycklig och levande, och det är den första någonsin faktiskt. Det kommer att bli en gästbloggsserie i fyra delar där vi får följa med Sofia Johansson på hennes resa genom Kina. Sofia har tidigare varit på långresa i Sydostasien med sambon, och hon delar intresset för att möta nya kulturer och människor. Resan gör hon tillsammans med Wenting, en vän som är uppvuxen i Huaibei i östra delarna av Kina. Wenting har bott i Sverige i fem år och dessförinnan i Finland i tre år. Under tre veckor reser de runt, och Wenting visar Sofia det Kina som turister inte alltid får uppleva. Häng med!

När man är i Kina måste man ta en klassisk pose bild framför någon fin bakgrund, här gör alla så! Detta är jag, posandes framför en dörr. 

Mitt namn är Sofia och jag är Moas vän, för tillfället befinner jag mig mitt i Kina vid ett bergsområde som heter Zhangjiajie. Jag och min vän Wenting är på en sjutton dagars rundresa i Kina där vi planerat att besöka ett antal städer och platser i landet, och jag hoppas att ni vill följa med på vår resa.

Förra året i juni frågade min vän Wenting mig om jag ville följa med henne till hennes hemland. Jag hade aldrig drömt om att åka till Kina tidigare, men jag såg det som ett drömläge att få besöka detta stora land tillsammans med henne. Efter det tog planerna snabbt fart och sista oktober bokade vi flygbiljetter till Shanghai. Ännu något oviss om vad jag gett mig in på, började vi sedan planera ut rutten som vi ville ta. Jag förstod ganska snabbt att det inte var några små sträckor vi behövde färdas mellan våra bestämda resmål, vi måste flyga eller ta snabbtåg (300-350 km/h) mellan destinationerna. 

Det var först när jag höll mitt färdiga visum till Kina i handen som jag verkligen greppade, jag ska besöka världens största befolkning. I lördags landade vi äntligen i Shanghai. En stad med 25 miljoner (!!!) invånare. Och ja - det är mer knökat än i Göteborg. Kanske att jämföra med jul på Liseberg sista lördagen före julafton, fast man är i en kokande gryta. Mitt intryck av Shanghai var att det var stort, varmt, knökat och att det finns shoppingcenter överallt. Människorna i staden lever i shoppingcenter eftersom där finns restauranger och de träffar vänner där, men framförallt finns det svalkande AC. Vi hann med ett par turistattraktioner och en massa spännande restaurangmat under våra två första dagar av resan, det var svårt att orka med så mycket mer i värmen.

Något man inte får missa i Shanghai är the Bund - ett promenadstråk längs floden med utsikt över Shanghais skyline. Men tro inte att du blir ensam och kan ta en avkopplande promenad här, det är alldeles fyllt med människor som vill ha bästa fotoplatsen. Den högsta skyskrapan längst till höger i bild är Shanghai Tower, Kinas högsta byggnad på 632 meter som rymmer både världens snabbaste hiss (ca 20 m/s) samt Shanghais högsta 360° view point på 118e våning som invigdes 2017. Väl värt ett besök!

Denna bild är tagen endast 20 minuter efter den föregående. Klockan är ca. 19:30, solen går ner jättesnabbt och tidigt! 

Mycket folk...

...överallt! Detta är Yu Garden, ett område mitt i Shanghai fyllt med klassiska kinesiska butiker och med kinesisk arkitektur. Mitt i finns en stor trädgård som ursprungligen byggdes åt en av områdets rikaste personer (1500-talet), men som nu är en vacker oas mitt i vimlet. Också värt att besöka.

På väg västerut stannade vi ett dygn i Kinas före detta huvudstad, Nanjing (betyder södra huvudstaden, Beijing betyder norra huvudstaden). Därifrån kommer vår vän Jingxi som också bor i Göteborg, så vi var där och hälsade på hennes föräldrar. 

Det var väldigt spännande att få uppleva ett kinesiskt hem och kinesiska föräldrar. Jag och hennes föräldrar förstod inte varandra så bra, men de var hur snälla som helst och tog väl hand om oss. 

Det mest spännande var att få sova på en klassisk kinesisk säng: en hård sängbotten med ett bambuunderlag ovanpå som ska vara svalt mot kroppen när man sover. Kudden är också gjord av bambu och stoppad med frön. Sängen var väldigt hård må jag säga, jag hade värk i hela kroppen när jag vaknade - men det ska tydligen vara hälsosamt med en hård säng. Nanjing är precis som Shanghai en enorm betongdjungel, men där bor endast 8 miljoner invånare. I staden ryms ett tiotal universitet och väldigt många shoppingcenter. När man tänker efter är det ju givet att de behövs när befolkningen är 4/5 till storleken av Sveriges befolkning. 

Det slår mig gång på gång att Kinas befolkning är så oerhört stor i jämförelse med våran. Att de måste ha otaliga höghus i storstäder till för miljontals invånare för att rymmas. På tåget ser jag stad efter stad rulla förbi, men höghusen blir aldrig glesare och vägarna blir aldrig mindre. Överallt i städerna är det massor av människor. Bland dem är ju alla ändå individer och alla är unika, men hur skiljer man sig från mängden när mängden är så ofantligt stor? Det är många funderingar i mitt huvud. Det ett av skälen till att vänskapen med Wenting är viktig för mig, för jag får tillfälle att lära mig om hur det är att leva i världens största land och ta del av hennes upplevelser. På samma gång är det så fantastiskt att trots våra olika bakgrunder, så är vi på flera sätt lika.

Här åt vi lunch på ett shoppingcenter (tro det eller ej) i Nanjing tillsammans med Jingxis föräldrar (t.h). Till vänster i bild är Wenting som jag reser med, och Jingxi.

Under de kommande dagarna ska vi besöka och vandra i nationalparken här i Zhangjiajie. Kul kuriosa är att flera scener ur Avatar spelades in bland de spetsiga klipporna som finns här. Landskapet är helt fantastiskt och jag ser fram emot att dela med mig av mina upplevelser här med er. 

På återseende! 
Sofia