Gästskribent - Sofia Johansson - Kina ur mitt perspektiv, sista delen

Som avslutning på mina gästinlägg tänkte jag sammanfatta mina upplevelser och tankar från min vistelse i Kina. Det har varit en oförglömlig upplevelse att få se några delar av detta enorma land på såpass kort tid. Jag kommer definitivt att återvända för att upptäcka mer!

Kina är ju ett enormt land som för stora avtryck, och vi får ofta nyhetsrapporteringar därifrån i svensk media. Därför är det lätt för oss svenskar att bilda egna uppfattningar om hur det är där. Precis innan min resa fick jag höra både nyfikenheter och motstånd mot att åka dit. ”Jag skulle aldrig kunna tänka mig att åka till Kina så som de behandlar sina invånare” sa en person till mig angående Kinas mänskliga rättigheter och politik i allmänhet. För all del, det är jätteviktigt att vara medveten och känna till olika länders baksidor, men om ingen åker dit och vi inte samarbetar med Kina kommer det aldrig ställas krav på dem att ändra på sin politik. Samtidigt är det viktigt att belysa positiva sidor därifrån för att visa det vi kanske inte får se i media. Nyheterna visar ju oftast bara en sida av myntet. Kina är otroligt framåtsträvande inom eldrift av fordon, snabb transport såsom höghastighetståg, förnybar energi såsom sol- och vindkraft, näthandel och mobilbetalning och de har enorma kapital som de investerar i bolag världen över. Ett land på otroligt snabb frammarsch! Med det sagt vill jag bara dela med mig av de bästa och mindre bra upplevelser från min resa.

bild 1jpg

bild 2jpg

Wentings familj och jag på utflykt i Huaibei.

En utav höjdpunkterna på resan var att vi på ett av våra sista stopp besökte Wentings familj i Huaibei, en liten kolindustristad nordväst om Shanghai. Jag mottogs med öppna armar, det var dessutom första gången de hade en utländsk person på besök. Det var ett hektiskt men underbart dygn där vi åt lunch och middag tillsammans med närmsta familjen, fastrar, farbröder, farmor och kusiner till Wenting. Eftersom mat och umgänge går hand i hand i Kina, är bästa sättet att umgås att äta tillsammans. Då bokas ett privat middagsrum där det serveras mängder med mat. Det skålas och äts i flera timmar, och det är bara glädje. Utan att de kunde en gnutta engelska, mer än ”Thank you” och ”you are beautiful”, så lyckades vi ändå kommunicera galant genom Wenting. 

bild 3jpg

Släktmiddag i privat rum på restaurang. Skivan i mitten av bordet roterar och man tar av maten när den passerar.

Jag upplevde att människorna i Kina var väldigt trevliga och hjälpsamma. De respekterar varandras ”space”, men de har inga problem med att kommunicera med främlingar och de hjälper därför gärna varandra. Å andra sidan verkade de ofta stressade, som om de ständigt är på väg någonstans. 

Båda sidor är väl ett resultat av den stora folkmängden - är man många måste man hjälpas åt, men samtidigt är konkurrensen hård och då gäller det att alltid vara längst fram.

Naturen och landskapet i Kina är något jag vill återkomma till. Hur mycket de än exploaterat sitt land, så tycks de ändå värdesätta sitt vackra och varierande landskap högt. Kineser reser gärna i sitt eget land, och kvalitet är jätteviktigt för dem. Därför har de hög standard i nationalparkerna, det är rent och välskött. Det kostar ju en del i inträde, men det verkar iallafall som om pengarna går till rätt ändamål. Zhangjiajie som vi besökte är en fantastisk plats, och jag rekommenderar verkligen att åka dit. Vid tidigare besök i nationalparker i andra asiatiska länder har jag reagerat på nedskräpning och viss förstörelse, något som jag inte såg en skymt av här.

bild 4jpg

Det går inte att få nog av det vackra landskapet i Zhangjiajie.

Att förflytta sig från punkt A till B i Kina är så otroligt smidigt. Ur den aspekten tycks Sverige och norden ligga tio år efter i tiden. Förutom att det är billigt att transportera sig med tunnelbana, buss och taxi i stan, så är snabbtågen så grymt bra! Det är ju förståeligt att man behöver snabbtåg med tanke på Kinas yta, men svenska tåg går inte att jämföra med Kinas på samma dag. Snabbtågen kommer och går alltid i tid, och du transporteras i över 300 km/h. Vi tog oss bland annat 790 km från Peking till Huaibei, på fyra timmar! Helt galet. Något som man måste tänka på när man reser med tåg i Kina är att biljetterna är personliga, och man måste visa upp sitt pass för att hämta ut sin pappersbiljett (biljett på mobilen fanns inte så vitt jag vet).

bild 5jpg

bild 6jpg

Maten i Kina

Den är helig för kineserna. Och för mig var en stor del av resan att uppleva den fantastiska matkulturen, och att lära mig om vad man äter i olika delar av landet. Vi åt mest gott och hela tiden, men ibland fick jag utmana mig själv för att prova saker som jag aldrig fantiserat om att äta. Vissa saker gick helt enkelt inte att äta. Vad sägs om cicador, komage, tuppkam eller genomskinliga ägg? Ankfötter kunde jag inte äta alls, men det är ett populärt snacks. Förutom dessa saker var allting gott och jättefräsch - mycket grönsaker, goda kryddor, nudlar, grytor. Något som man kan tänka på när man äter mat i Kina är att de gillar att se vad det är man äter, därför serverar de en hel fisk, och alla delar av en kyckling som exempel. Får de in endast en kycklingfilé blir de skeptiska till om det verkligen är en kyckling de äter, eller om det är någon som luras med dem.


bild 7jpg

Den godaste maten under hela resan var denna fiskrätt i Chengdu. Fiskrätterna i Kina höll hög klass!


bild 8jpg

Hotpot är ett måste att äta under ett besök i Kina.


bild 9 jpg

En typisk kinesisk middag - strimlad potatis, grönsaker, gryta med fläskkött, och gryta med komage och nötkött.


bild 10jpg

bild 11jpg

bild 12jpg

bild 14jpg
Stekta cicador. Första gången jag åt en insekt - antagligen inte sista.

Jag hade nästan inga dåliga upplevelser under min vistelse, kanske för att Wenting kunde lösa mycket i och med att hon talar kinesiska. Vi använde oss också av kinesiska appar för att hitta bra mat och för att beställa taxi/UBER bland annat. En sak som kan vara krångligt är betalning. Kineserna använder WeChat eller AliPay på mobilen för att betala (till och med gatuförsäljare använder detta), något som kräver kinesiskt bankkonto. De tycker därför att betalkort är föråldrat och suckar ofta åt en när man sträcker fram sitt kort. Därför kan det ibland vara smidigare med kontanter om man inte har tillgång till mobilbetalning. Kontanter går bara att ta ut på vissa bankomater, så det kan vara bra att fixa cash före avresa för att sedan hitta vilka bankomater som funkar. Att väldigt få kineser pratar engelska försvårar något för utländska turister, men enligt danskarna som vi träffade i Zhangjiajie så gick det ändå att kommunicera någorlunda bra med teckenspråk och några få engelska ord här och där. Bland annat var den ene av dem vegan, något som han hade löst med att alltid visa upp en papperslapp med små teckningar på mat som han inte kunde äta när de skulle äta ute.

bild 15jpg
Den danska killens veganlapp med överstrukna matvaror.
 
bild sistajpg
Härmed vill jag tacka er för att ni följt mig på min resa. Jag hoppas att jag kunnat inspirera fler till att åka till Kina, och om någon vän till er frågar om ni vill följa med dem till deras hemland - tveka inte en sekund! Detta har varit en av de bästa reseupplevelserna jag haft, och jag är så tacksam för att Wenting tog med mig till hennes hemland.
 
Fortsätt utforska världen! 
/Sofia 

Har ni missat de tidigare delarna i gästbloggsserien om Kina hittar ni första delen här och vidare länkar därifrån till de fortsätta inläggen.