Bland resekatalogernas sidor

Med tanke på föregående inlägg hittade jag ett tidigare publicerat inlägg från 2013 när vi var på nr 3 av de listade destinationerna - Gili Meno, följ med dit för en stund!

"Dagarna flyter på i Indonesien och man formar någon form av vardag här borta också. Just nu befinner vi oss bland resekatalogernas sidor på en liten ö som heter Gilli Meno, helt uteslutna från omvärlden, därav bloggtorkan. Jag öppnar mina slutna ögon ständigt och inser att jag fortfarande befinner mig på en av de vackraste plaster jag sett. Det är sant, det är på riktigt. Ön har inga vägar och därmed inte heller några bilar eller mopeder, behöver man transport färdas man med häst och vagn. Vattnet är kristallklart och den kritvita sanden sluter sig runt hela ön. Allt är helt idylliskt och vi hjälps åt att nypa varandra i armen. Den två kilometer långa ön innehar några familjebunglows med tillhörande restaurang och någon liten shop här och där. När solen går ner så är det endast månen och stjärnorna som ger ljus. Duschar gör vi i saltvattensdusch, och bor mysigt i en bungalow vid vattnet. På dagarna njuter vi av solen, stranden, havet, naturen och vyerna. Snorkling, fiske och tennis är numer populära intressen.

Tittar man inåt den lilla yta av land på ön möter man ständigt trevliga hälsande nyfikna Indoneser. Barnen skojar och leker med oss och vi mår sådär oförskämt bra som man bara kan. På morgonen gal tuppen och vi vaknar till bedårande vyer av soluppgången. Öns platta landskap har en insjö som ger mig känslan av fjällen då det även är barrskog här, samtidigt som man blickar ut mot ett tropiskt paradis. Detta något förvillande fenomen ger en känsla av glädje och ro.

Resan hit gick med speedboat från Bali i en otroligt hög sjö, vi förstår nu varför dessa hav kallas för några av de farligaste vatten. Det rekommenderas inte att simma ut för långt då det väldigt strömt. Man höll sig under färden krampaktigt fast i stolsryggen framför samtidigt som våg på våg sköljde över båtens tak och deciliter på deciliter läckte in genom fönsterrutorna. Mången resenärs mage blev inte heller alltför glad, men färden likt allt annat var en upplevelse att minnas.

Namnet Meno får mig att tänka på Nemo i hitta Nemo, och under vattenytan bjuds det på koralltäta skogar. Stranden är full av uppspolade snäckor, musslor och koraller. Här görs upptäcktsfärder tills solen gör dig trött och du slocknar med en fruktshake i skuggan."