Bakom kulisserna

Bara en liten påminnelse. Baksidan av allt roligt som händer i livet är vi många som inte väljer att visa för omgivningen. Att hålla baksidan bakom helt enkelt, inte facea att man mår dåligt eller har en tuff period. Man ska visa sig evigt stark och välmående utåt. Jag tror att detta gör någonting med oss. Jag tror att vi alla skulle vinna på lite mer transparens. Som en liten motpol till allt det som är så fantastiskt i våra liv.

Missförstå mig inte, jag menar inte att vi ska skrika ut vår olycka på sociala medier. Men att faktiskt svara ”det är lite tufft nu” när någon frågor hur du mår kan vara ett steg i rätt riktning, att inte hålla allt innanför en fasad. Egentligen vad är det som är så farligt med det. Om jag är uppriktigt ärlig med hur min dagsform ser ut skapar det en större förståelse för varför jag kanske är tystare, vresigare, tröttare eller veligare än vanligt. Vi behöver inte visa oss så evigt bra. Vi är bra nog. Vi är bara människor.

Bara en liten påminnelse om att man inte vet vad som döljer sig bakom. Att man drar sina slutsatser från det en människa väljer att visa på sina sociala medier blir oftast väldigt skevt. Jag vill bara påminna er alla om att ha det i bakhuvudet när ni möter människor i livet, att ni inte vet vad personen varit med om eller upplevt. Vad olika människor kämpar med. Att man omöjligt kan förstå varje människans situation.

Det har funnits så mycket frustation i min kropp över att inte ha energi. Att inte känna igen sig själv. Att inte orka allt det man brukar. Omgivningen (med undantaget av min sambo) har inte sett mycket utav det då man utåt är glad, pigg och enligt de flesta helt vanlig. En utmattning syns inte på utsidan. Det är svårt för omgivningen att förstå att en träff på någon timma kan kräva timmars extra återhämtning och sömn.

Efter att ha upplevt ett stagnerande i återhämtningen den senaste tiden, egentligen enda sedan innan jul känns det skönt att få se att det går framåt, sakta, sakta. Det är skönt att inte vakna som ett ruttet päron på morgonen, att få känna igen sig själv åtminstone delar av dagen. Att få känna att man har lite energi som man vill göra av med. Bakslagen är förstås många och hindren höga men genom acceptansen så kommer man så mycket längre. Men det börjar släppa alltmer nu, och det känns som jag tagit ett steg i rätt riktning efter att ha stått och stampat ett tag.

Ta hand om er