Att ligga före dagen
Jag vaknar först av alla, smyger på toaletten och hämtar sandalerna i hallen. Smiter ut på baksidan mot havet, fastnar i solskenet på altanen. Trots tidig morgon värmer solens strålar mer än jag föreställt mig. Jag torkar sömnen i ögonen, de rinner av trötthet men jag vet att den här tiden på dagen är värt mer än något annat.
Att få vakna före alla andra, ligga före dagen och att ha tiden med havet alldeles för mig själv.
Jag fortsätter ner till strandkanten, det är sig likt. Precis som jag föreställt mig det inför mitt inre. En grupp Kanadagäss har samlats ute i vattnet för att inta frukosten. Än en gång behöver jag stanna, sätta mig ner och bara supa in miljön, havet och kusten. Mitt älskade Bohuslän som jag längtat så efter. Ingen annanstans är jag så avslappnad som här.
Jag njuter av vetskapen om att jag får vara ensam en stund. Jag fortsätter längs med vattnet och klipporna tänker på dagarna sedan jag kom till Sverige, summerar och sammanfattar känslor. Jag kommer fram till den lilla gemensamma småbåtshamnen och badbryggan. Det är kallt i vattnet, uppfriskande men ändå inte så kallt som det skulle kunna tänkas vara. Även här är jag ensam, bortsett från en kvarglömd blöt bikini som hänger kvar.
Det finns inget som svensk sommar, vi har något unikt här uppe i de nordiska länderna med våra ljusna kvällar och solens eviga närvaro.