FÖRVERKLIGANDE


Kort info: ”Ta vara på chanserna i livet, för om du missar dem får du vänta länge på att de ska komma tillbaka.” Citatet är från min kalender med Paulo Cohelo texter. Jag försökte efterleva ovanstående under hela det året, med tanken att leva livet fullt ut hela tiden, inte spara något till sen, ständigt få ut så mycket som möjligt av varje situation, möte och dag. Helt enkelt leverera tio av tio möjliga!  Efter en tävlingssatsning i bodyfitness som var mitt största mål det året bar det iväg för att återfå distans och balans. Nedan finner ni inläggen som publicerades under resan i fallande ordning. I genomsnitt så är det ungefär ett inlägg per destination. 

Resperiod: 1 månad. December 2015 – Januari 2016
Länder: Sri Lanka
Destinationer: Colombo, Hikkaduwa, Galle, Midigama, Mirissa, Meddawata, Tangalle, Yala, Ella och Colombo.

Vanliga frågor och svar om Sri Lanka hittar du här.

Vill du veta hur jag gör för att ta mig iväg? Läsa mina tips om att resa långt, del 1 & del 2.

 

Anlända - Colombo

Kroppens yttersta nerver kittlar och man känner det där suget i magen som bara detta kan skapa, äventyret, spänningen och pirret i magen. Resa -upptäcka! Möta människor, kulturer och ta dagen som den kommer. Lugnet som infinner sig när man bara vet att saker blir som de blir, man lämnar all kontroll bortom horisonten och gör det som faller in, det man känner för stunden. Lever så oåtkomligt i nuet att man vid ögonblicket undrar om det man ser ens är på riktigt. Lukten av torr kryddig luft som slår emot näsan, blandat med den fräna doften av avfall från stadens gator. Asien! En hand på axeln, tusentals stirrande ögon längs med den myllrande gatan, det är många nyfikna varpå alla ska fråga både härkomst, vart vi ska och diverse annat. När folk frågar vart vi ska är det skönt att kunna svara att man faktiskt inte vet. Följden blir dock ändå alltid den samma, de vill hjälpa till. Förvånande lite turism och förvånade exotiska verkar vi vara. Det har varit ett intensivt dygn på resande fot, vi lämnade Göteborg med tåg mot Köpenhamn och har sedan dess hunnit med en hel del. Med en försening i Oman på ca 2h kom vi fram möra, goa med ytterst några timmars sömn i bagaget. Än så länge känner varken jag eller Stefan av yetlagen men jag tror den kommer. Vi beslöt oss stanna en natt i Colombo pga. den sena ankomsten, tog lokalbussen från flygplatsen efter diverse tjöt med flertalet taxichaufförer som försökte få med oss. Där knallade vi runt själva så som vi gör bäst. Vi har nu tagit oss ner längs västkusten från Colombo till Hikkaduwa, vilket vi bestämde oss för strax innan vi köpte biljetten. Turen söderut var en upplevelse i sig själv, de dryga två timmarna på tåget gav känslan av närmare sex-sju timmar. Majoriteten av tiden stod vi upp och för all del det kan ju vara ganska skönt när man suttit så mycket. Men under några minuter var jag orolig att jag skulle få åka själv då det var så packat med folk att jag varken visste eller såg om Stefan kom ombord. Folk var helt galna, likt en folkkris sprang de på och boxade sig fram för att komma på. Sprang och slängde sig på i farten, tåget var vid ankomsten till stationen redan helt fullt. Jag kunde inte röra mig överhuvudtaget så sill-inpackade var vi, ju längre vi kom desto fler hoppade av och mot slutet kunde man tom. sträcka ut benen en aning. Paniken när man känner sig rent av smutsig tillsammans med mysiga kroppsvätskor och flödande svett, en upplevelse i all ära men det var rätt skönt att komma fram.


Hikkaduwa

 

Väl framme efter den ändå ganska påfrestande tågtrippen söderut skakade vi av oss alla tuk-tuk männen som ville köra oss dryga kilometern där alla "cheeeeeeap hotel" skulle finnas. Magarna kurrade så vi beslöt oss för att först ta en bit mat på närmsta ställe, tog nästintill första bästa och serverades srilankeisk currykyckling med ris och pappa dom (chipsliknande knaprigt salt bröd som de äter med maten) efter en bra stund väntades, men väl värt mödan. Solen började säga farväl i horisonten och vi kände att det var på tiden att hitta ett boende. Omställningen till klimatet har tagit på energin och det är med gott samvete efter två dygns resande som vi under dagarna bara ligger på stranden och läser, tar en icecoffee och filosoferar. Äter gott, säsongen är något fördröjd vilket innebär att det varit rätt så molnigt hittills. 

Ta hand om er.    


 

Galle fort

dscn3446jpg

Efter två dagar i solstolen kröp det i benen på oss, och det kändes som vi sett allt man kunde av stranden från alla håll och vinklar. Nu har vi rört på oss till Galle (uttalas gaol), som ligger en liten bit söderut, vi tog lokalbussen ca en timme och så var vi framme, väldigt smidigt. Galle är mer av en riktig stad i jämförelse till de andra byarna längs kusten som mest ansluter sig till den genomgående vägen. Den stora turistattraktionen här är fortet som byggdes när Sri Lanka var koloni till Holländarna. Den gamla delen av staden är mysig och vi fick direkt en inhemsk kompis på busstationen som gjorde oss sällskap dit. Han var trevlig på ett genuint sätt, inte som många andra som alltid har en baktanke eller vill sälja på oss saker och tjänster. Som alltid i Asien, det handlar inte om att bli lurad utan hur lurad du blir. Han gjorde oss sällskap och berättade om staden, tyckte om att tala med turisterna för då lärde han sig engelska sa han. Vi snick-snackar för övrigt med många Srilankeser, då många är nyfikna och pratar bättre engelska än vi trodde. Vi sticker ju ut en del bland turisterna också med Stefans blonda hår, så klart de blir nyfikna. Man märker dock att kvinnosynen skiljer sig från hemma, då de sällan börjar prata med mig utan med Stefan. Annars är det mkt asiatiska turister just i Galle, i övrigt på Sri Lanka känns det som det är mycket tyskar och ryssar. Under dagen har vi knallat runt på slottsmurarna i den fina miljön, ätit god curry (är ju alltid olika på olika ställen), varit inne på marknad i stan och köpt frukt, bröd och kryddor :) Det har regnat större delen av dagen, vilket är lite mysigt. Bor gör vi mitt i den gamla staden (alltså typ inne i det som är själva fortet), som på kvällen är så gemytlig med alla sina lyktor och ljus. All mat här har varit så fantastiskt god! Det enda man kan klaga på är sopbilen som spelar Für Elise (stavning?) på högsta volym. Stannar här gör vi nog bara över natten, för att sedan fortsätta nedåt ytterligare, inte riktigt specat än, tänkte kolla in ställena och se vad vi känner. Det är ju så korta avstånd här så det har vi full möjlighet till. Imorgon byts till Stefans glädje frukosten bestående av ägg ut mot valfritt alternativ (ingick frukost (läs ägg med valfri dryck ;) på förra boendet, som för övrigt var sjukt fräscht (och dyrt!). Imorgon väntas förhoppningsvis Srilankesisk frukost i form av hoppers, återkommer om den.
 Kram från oss! 


 

Sällsynta exemplar - Midigama

Midigama. Vid första tillsynen kanske det inte ser mycket ut för världen. Men blickar man närmre kommer man få uppleva vackra ögonblick. Informationen om platsen är bristfällig och faktum är att vi reste hit på en ren chansning och ett litet insidertips. Det brukar för det mesta vara positivt när man inte kan hitta information, då det betyder orörda platser. Inser i skrivande stund att jag bidrar till att sprida information om just platsen, men faktum är att utvecklingen här går såå läskigt fort att det nog nästa år kommer vara helt exploaterat här ändå. Nu har vi varit här två nätter, och vi har verkligen hittat hem, ett surferparadis, sånt schysst ställe med endast några guesthouse och ställen (läs hem) att äta på. Både idag och igår har vi ätit hemlagad mat på olika familjers verandor, helt fantastiskt! Solen har lyst på klarblå himmel sen vi kom och vi mår sådär bortskämt bra som man bara kan. Det är svårt att sätta alla upplevelser på pränt, alla vackra vyer och alla möten. Igår när vi blev för rastlösa att ligga kvar på stranden började vi knalla vägen fram, utflykten såg till en början ut att bli en ganska tråkig promenad längs vägen, tills vi sneddade av vägen ner mot vattnet igen. Då snubblade vi över en äng med kor, en strand och några boenden där vi verkligen blev helt sålda, så mysigt något finare hotell där vi pausade för lite dricka. Sedan fortsatte vi expeditionen längs stranden som sedan följdes upp av en bergssluttning med stentrappa första biten, därpå ännu en vik och ännu en. Fiskare på sina traditionella styltor ute bland vågorna. När vi inte kom längre längs kustvägen fick vi bege oss upp i skogen, där mötte vi tre inhemska kvinnor som stod och tvättade vid en brunn. Äventyret fortsatte till skymningen då vi myggbitna åkte tuk-tuk hem. Frukosten i Galle då? Lovade ju återkomma om den. Jo det blev en riktigt inhemsk sådan med alla sorters tillbehör. Stringhoppers som påminner lite om plättar gjorda på tunna nudlar som äts med linscurry och sambol, till frukosten fick vi även Parata som är liknande bröd fast man steker det. Även Roti är ett sådant som vi äter mycket av både till frukost och under dagen, detta är också ett stekt bröd fyllt med grönsaker, ägg, kyckling, kött, honung, choklad, kokos eller i princip vad man vill. Kottu är också en typisk Sri lankesisk rätt där man hackat rotin i små bitar och stekt med grönsaker, ägg och kyckling istället. Vi somnar på kvällarna med deras karaktäristiska hackande av denna kottu.dscn3495jpgdscn3472jpg


 

En annan typ av jul - Mirissa

Nu har vi rört på oss igen, men bara någon mil nedåt kusten till Mirissa som är något mer befolkat och betydligt mer turister, speciellt nu över julhelgen. Men vi upplever en goare stämning och mer lay-back attityd mot Hikkaduwa där människor verkligen var på oss. Det ser ut som om det blir julafton här för oss, vi bor hos en jättemysig liten gubbe, alltså han är såå go! Så mån om att man ska vara nöjd, och så ärlig. Det var en mycket viktig fråga om vi ville ha omeletten stekt på en eller båda sidorna. Förutom regnet i förrgår eftermiddag har det varit uppehåll sedan vi lämnade Galle. Men det är rätt så skönt när det regnar ibland och himlen slår ut spänningarna som byggs upp. Då var det ett sånt där riktigt asiatiskt regn när himlen öppnar sig och på några minuter står det där minst en halvmeter vatten som krigar om att rinna undan.   I morse klev vi upp i ottan för att hoppa på vår förbeställda tuk-tuk mot hamnen och dagens äventyr på havet. När vi anlände var det ett väldigt hysch-hysch då vi tydligen var de enda som fått utflykten till specialpris av vår vän Hashii som förövrigt har en syster i Stenugnssund. En annan inhemsk hippie vi snackade med igår med hade bott i Göteborg i tre månader, liten värld ibland då vi idag snubblade på två svenskar från Göteborg som jobbade med gamla kollegor till Stefan inom försvaret. Vi blev i vilket fall tillsagda att inte under några omständigheter delge vad vi betalat, då detta var mer än hälften av fullpris, lite lagom speciella kände vi oss när vi knallade på skutan och placerade oss längst fram på nedre däck, här ifrån skulle vi förhoppningsvis se bra. Magarna kurrade en bra stund och det enda jag kunde tänka på var den utlovade frukosten, med låga förväntningar och en evig väntan blev den torra brödbiten ganska välsmakande. Inte jämförelsebar med de muffins och bakverk vi köper av brödbilen, som precis som sopbilen i Galle kör med sitt alldeles egna läte på gatorna. Nu i jultid spelar han dock ibland Santa Claus. Men frukosten fyllde sitt syfte och vi kände oss bättre till mods, missförstå mig rätt, men när man dietet i fyra månader står man liksom inte ut med tanken på att gå hungrig mer. Dyningarna var hanterbara men väntan tålamodskrävande, tillslut fick vi se både flygfisk och flockar med delfiner. Efter ytterligare en stunds körande utåt havs såg vi en sköldis, en bra stund därefter flertalet fontäner! (Från valar) Först bara på håll sedan närmre och närmre, riktigt mäktigt när delar av kroppen kom över ytan och slutar med att stjärten skvätter i vattnet. Mot slutet kom vi riktigt nära, efter att ha fått se flertalet stycken stannade en val till och låg helt stilla strax vid båten. De är ofattbart stora, sökte runt lite om blåvalar av ren nyfikenhet senare idag. De kan bli upp till 30m långa och väger när de föds redan ca två ton. Ett barn skulle kunna stå i en blåvals blodkärl och dess hjärta är ungefär som en bil. Lite perspektiv!   Det först nu jag känner att jag verkligen kommit ner i varv efter detta otroligt intensiva år. Förutom lite solsting och för mig en rätt kraftig halsont två dagar nu har vi mått prima i kistan båda två. Stefans öga är fortfarande irriterat, men inte förvärrat, han går på medicin mot infektion så vi får se hur det blir när den slutar. Sen har han ont i örat med men vi ska inte klaga, livet leker. Imorgon är det visst julafton, känns inte av direkt även om landet har en del kristna så firar de den 25e.
God jul på er i alla fall! dscn3557jpg


 

Meddawata – surfers paradise

dscn3619jpgHoppas er jul varit god. Här kändes det som en vanlig dag med lite extra spektakel och firande på stranden. Vi åt pizza på italiensk resturang och sen glass. Sedan julafton har Mirissa invaderats av turister och framförallt svenskar! I övrigt har det inte hänt så mycket spektakulärt, vi njuter av livet och har verkligen kommit ner i semester mode, så trötta! Tjötat med Hashii och de svenska paret från Göteborg, solat, läst och badat. Planerar sista delen av resan med lite safari och förhoppningsvis någon vandring i höglandskapet. Det är så bekvämt och utan ansträngning här att jag skulle kunna vara kvar flera dagar till, trots turismen som vi egentligen är ganska anti och mätta på. Nu har vi farit vidare till Meddawata, ett litet layback surferställe med några få boenden och matställen, vi bor hos en reaggefamilj i ett trähus, när tom hunden har rastafariflätor i svansen inser man att det är rätt så soft place! Vi blev direkt insläppta i deras familj. Här har Stefans kollega ett arrenderat hus i 25 år som han återvänt till för sjunde året i rad, och alla vet vem Jonas är så bara säga att man känner honom ;) Dagarna spenderas bland vågorna, bladen i boken eller hängandes på nåt skönt place med god mat. Idag har det regnat en hel del, men det är rätt så mysigt. Det är en del svenskar här med, bland annat ett jättetrevligt par från Göteborg som är vänner till Jonas som vi umgåtts med, hade en supertrevlig annandag julmiddag tillsammans med dem på surf-Lanka!

 Take care
M     


 

Balans

När tiden inte längre har någon betydelse och klockan mist sin existens, då enbart solens rörelse på himlen styr dagens händelser och skillnaden på dag och natt. Då ler själen och kroppen dansar, inuti fylls lungorna med syre. Ibland är det bara enklare att andas. Trots kvalmigheten och den fuktiga luften som blandats med damm från vägen. Varför är det så? Hur behåller man det när man återvänder hem? Det genuina lugn inombords, den trygghet som infinner sig när man släpper kontrollen och bara flyter med. Jag vill alltid leva så. När livet tycks så bekymmerslöst, men ändå så betydelsefullt. När kroppens inre och yttre samspelar i harmoni och balans.


 

Mellandagar i Sri Lanka

Två veckor på tur idag. Känslan är att vi hunnit med mycket, fått se mycket och att tiden gått lagom fort. Igår regnade det i princip hela dagen, Stefan surfade i omgångar och jag hängde i hängmattan och med reaggepeople på vårt boende. Den äldre mannen som äger det har långt grått rastahår och röker en hel del. Väldigt förekommande här borta. Hans dotter har världens sötaste lilla pojke som till en början var lite tillbakadragen men efter att jag börjat leka med honom och hans bilar fick jag inte en lugn stund. Vi tog en kort dagstur till Matara, den större staden nära här. På eftermiddagen gick vi åt andra hållet längs vägen där vi bor, sen ner mot vattnet igen för att följa kusten på en liten upptäcksfärd. Den blev ganska kortvarig då solen höll på och gå ner och vi ville inte riskera att gå vilse i mörkret. Idag gjorde vi nya försök med en dagstur med lokalbussen lite mer än en timme (ca 3kr/pers) till Tangalle, en annan semesterort neråt kusten. Siktet var dock inställt på annat än sol och bad. Vi tog en tuk-tuk från busstationen till mangroveträsket där vi hyrde en kajak och åkte runt för att få se djurliv. Killen vi hyrde av sa vi inte behövde vara oroliga för just här levde de inga krokodiler, då de annars finns både sötvattens- och saltvattenskrockisar i hela landet. Sääääkert! Klart det finns krokodiler, tyvärr såg vi inga. Men det var mäktigt att glida fram i vattnet så nära ytan, kanske tur det vi inte såg några. Vi såg desto fler monitor lizards och en hel del fräcka fåglar och lite apor. Så nu har vi värmt upp Aji-ögonen för safari, imorgon åker vi nämligen vidare mot Yala nationalpark där vi hoppas på att få se bl.a. leoparder. Jag var helt energilös när vi kom hem, hängmattan sen dusch och trevlig middag med Jonas avslutande denna fantastiska dag. Resa är meningen med livet! Denna släcka-törsten-resa börjar mer likna en spridande glöd som börjar fatta eld.dscn3637jpg         


 

I vildmarken finns inga regler

Utan anledning börjar flertalet jeepar framför oss att backa frenetiskt. Stämningen talar för att något är på väg att hända. Jag spänner ögonen på den gröna låga väggen framför. Sedan bara kommer den ur buskaget, går precis bredvid bilens vänstra sida, precis vid oss. Den stannar och stirrar mig rakt in i ögonen, knappa två meter från bilen. Jag insåg liksom inte först att det var på riktigt, och hur nära vi befann oss ett helt vilt djur. Sedan tog paniken fatt i mig lite och jag valde att flytta mig så långt bort från den i bilen det var möjligt. Vi fick senare bekräftat de vilddjur de faktiskt är, och den respekt det kräver. Vi fick se en film där en elefanthane attackerar en av jeeparna under vår tur, prejar den av vägen och trycker in huvudet i förarhytten. Passagerare springer ur bilen och det är allmän panik, vi var precis vid dem strax innan händelsen. Insikten det ger att de faktiskt inte har kontroll över situationen var något skrämmande då vi en stund innan befunnit oss så nära en leopard. Den skulle lika gärna kunnat hoppa rakt in i bilen om den velat, då vi stod närmast helt inknödda hade vi inte haft någon möjlighet att köra där ifrån. Minst sagt mäktiga kattdjur! Jag var förvånad över hur orädd den var och hur nära vi kom. Och överlag hur mycket djur vi såg, det var som i lejonkungen på savannen med de små vita fåglarna som sitter på bufflarnas ryggar och pickar parasiter. Sån symbios där man såg elefanter, vildsvin, hjortar och krokodil samtidigt. Vi såg även hjortar, vattenbufflar, örn, pelikan, green beater, påfågel, djungeltupp, hornbill, mongold (större vesslaliknande), apor, orm, ödla/leguan, stork, häger, vildanka och massa andra fågelarter. Jag hade nog inte kopplat hur vilt det faktiskt var, och hur låst man blev till att vara i bilen. Det var lite läskigt när man gick ut för att kissa någon annanstans än på campingrastplatsen. Efter att ha suttit alla solens vakna timmar i en skumpande jeep var man lagom mör och go, skönt att komma hem till boendet efter sisådär tretton timmar. Då väntade dusch lite kaffe och middag med ett medelålders svenskt par vi träffat två kvällar i rad, mycket trevligt! Vi gör de sällskap till Ella, en bergsby i höglandskapet idag. Blir skönt med en bokad van istället för lokalbussen som sist var helt fullknökad på vägen hit. Det vi sett av östkusten så är det mer öppet landskap och bättre infrastruktur, då främst betydligt bättre vägar. I övrigt mår Stefan sådär, smärtan i örat har gått över till vänster och verkar vara någon form av öroninflammation från surfingen som smärtar rejält. Vi mådde inte bättre efter en natt i en liten stuga fyllt med kryp då allt här var bokat, mögelsymtom som halsont och förkylning kom som ett brev på posten. Billigaste hittills i alla fall! ;) Och eftersom vi ändå gick upp 04.15 för safarin sov man ju inte mycket ändå. 

Kram från oss och gott nytt år!dscn3760jpgdscn3722jpgdscn3707jpgdscn3710jpg


 

Ella

dscn3839jpg

dscn3805jpg

Jag känner mig helt fylld av alla intryck. Svårt att smälta allt. Fantastiska dagar fortsätter och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Ella är hur mysigt som helst, dagen idag har varit toppen. Vi har knallat upp på en topp (little Adams peak), vandrat i teplantagen, druckit te och sett magiska vyer. Här bland bergen är det svalare, men lite skönt då man sover bättre. Efter lunch knallade vi vidare ut i lokalbefolkningens bostad, och mötte barn som lekte med kula. Det blir så påtagligt hur bra vi har det när de ber oss om att få en penna till skolan. På kvällen mötte vi upp svenskarna igen för en sista middag innan de skulle resa vidare. Det blev rice and curry och herre vad mycket mat vi fick, det var små olika skålar över hela bordet. Upp till Ella gjorde vi sällskap med Johan och Ingrid på eftermiddagen så dessförinnan hann vi se Kirinda lite närmre. En promenad längs den öde stranden med sällskap av tre hundar i hälarna. Senare tillbaka till boendet för avfärd, där vi träffade både ett tyskt och ett grekiskt sällskap som vi lunchade med innan avfärd. Fantastiskt att få ta del av varandras erfarenheter. På vägen upp till Ella stannade vi vid Ella falls. På nyårskvällen åt vi lokal mat hos några grabbar, för mig blev det devilled chicken (chillibaserad gryta med lök och tomat serveras med ris) och Stefan åt sweet and sour. Därefter blev det ett glas och lite glass på boendet, inget märkvärdigt då vi båda var trötta efter safarin. Idag väntar ytterligare en dag här uppe, ser fram emot vad den har att erbjuda. 

God fortsättning till er.    

dscn3807jpg


 

Mot Colombo -tågresa i fantastiska miljöer

dscn3888jpgdscn3846jpg

Sista dagen i Ella var vi på en liten trekk och kikade på nine arch bridge, rätt fräck bro. Nu reser vi vidare med tåget för att få se mer av det fantastiska landskapet. Svårt att förstå att resandet snart är över för den här gången, vi känner oss inte klara. Även om delar av en såklart tycker det ska bli skönt med de bekvämligheter som finns hemma. Nästa destination blir Ohiya, ca två timmar bort, som blir lite av en bonus då vi inte planerat hinna ytterligare ett ställe. Beslutet ändrades dock längs vägen då byn visade sig vara en tågstation mitt i ingenstans, vilket vi inte räds för egentligen men det var inte rätt tid för detta så nära hemgång. Så tågresan fortsatte ca nio timmar till Colombo (en förflyttning på ca 20mil), en spännande sådan med den mest magnifika natur. Sägs vara en av de vackraste tågresor i världen. Påfrestande med långresa men vad man får se och framförallt möta människor! Längs vägen träffade vi många trevliga nyfikna människor, de är så förvånande bra på engelska att det går att konversera. En äldre man åkte nästan hela vägen med oss, väldigt mysig, genuin och ville ta del av hela våran resa i Sri Lanka. Han bjöd oss på läkemedelsblad och en hård nöt. På tåget träffade vi också ett svenskt trevligt par som vi utbytte erfarenheter med, de hade märkt att de snoddes väskor i deras vagn så de ville sitta med oss. Ett ungdomsgäng med grabbar som sjöng större delen av resan pratades det flitigt med, de ville vi skulle sjunga på svenska så det gjorde vi -Ja må du leva blev det. Sedan blev vi hembjudna att sova hos en man där hans fru skulle göra frukost åt oss, vi tackade vänligt, svenskar som vi är nej till detta fantastiska erbjudande som någon aldrig hade gjort hemma. Vi kom fram tidigare än vad vi planerat till Colombo så blir boende på två olika ställen, graderat upp oss lite nu och om två dagar blir det ytterligare ett snäpp lyxigare. Skönt att avsluta så! Hoppas på att hitta lite shopping, men det verkar svårare än väntat. Hängt med en tjej från Kina idag som vi träffade när vi tog en kaffe på donken. Alltid lika roligt att träffa nya människor. 

Take care
M
dscn3860jpg
dscn3884jpg


 

Bara den som stannar upp är på väg

dscn3894jpgAtt lära känna ett land. Att lära känna ett folk. Sri Lanka, ett land med en historia täckt av vrede i inbördeskriget som avla vapenvila så sent som 2006, men strider varade fram till 2009. Hur påverkar det ett folk? Hur påverkar det ett land? Lankeserna särskiljer sig inte från sydostasierna, tvärt om är det minst lika gästvänliga och tillmötesgående. Som om man vore dess egen. Det är värmande och en tillmötesgående kultur som skiljer sig från Europa. Man märker inte idag på landet vad det genomgått. Västsamhället har så mycket att lära utav världen här. Ibland vill jag tro att människorna här är lyckligare, trots sämre förhållanden uppnår de välstånd med sig själva. De är generösa med tiden, och vinner högsta vinsten genom det. Ju mindre du ju gör, desto mer får du gjort? I vilan föds effektiviteten? Kanske är det just så. Hemma har vi skapat ett liv av kronisk tidsbrist. Vi är alltid på väg någonstans. Vi skyndar, och har aldrig tillräckligt med tid. Här borta ser man allt så mycket klarare. Våra liv är så fyllda av framtid och prestation att vi glömmer leva i nuet. Om ingen är här och nu, vem är egentligen då anträffbar? Det är i mötet med andra människor vi skapar relationer, minnen och lever våra liv. Men om man inte är närvarande går man miste om saker på vägen. Bara den som stannar upp är på väg. Delar av texten är inspiration från Tommy Hellstens bok -"Ju minde du gör desto mer får du gjort"


 

Sri Lanka

Typiskt Sri lanka things enligt våra upplevelser från denna tripp:
-Korta sängar, överallt betydligt kortare sängar så man slår i fötterna! (Jag är ändå inte så lång)
-Te/kaffe servis får man alltid när man beställer varm dryck. Mycket mysigt.
-De skakar huvudet på ett speciellt sätt för bekräftelse, åt sidan diskret fram och tillbaka. Alltså inte nickande.
-Hoppers, stringhoppers och sambols är frukosten som dominerar för lokalbefolkningen. Hoppers är liknande en våffla man äter med curries.
-De har två språk i landet, srilankesiska och tamil, överallt är det skrivet på båda dessa språk, och ibland engelska om man har tur.
 -Es toothy är tack, och Harri Harri är okej vilket de alltid sa på lokalbussarna och vi trodde de menade "hurry, hurry!"
-Det är ett relaxed land där man inte stressar, man tar det easy! Saker sker slow, slow.
-Majoriteten av befolkningen är buddhister, men även hinduism, islam och kristna är vanligt.
 -Hundarna är vänligare än i Thailand, de behandlas relativt "bättre" och med mer respekt.
-Inte så utvecklad turism här som i Sydostasien. Men mycket svenskar reser hit!dscn3900jpg