Varför du inte ska sola utan handduk!

Igår var vi på vaccinationsrådgivning, de har stängt igen dit vi brukar gå så vi provade ett nytt ställe. Efter en del långresor i bagaget har man byggt upp ett bra grundskydd, så det var främst någon påfyllnadsdos som behövde tas. Det är ju enbart rekommendationer så man gör ju som man vill. Vi behöver ta beslut om några vaccin vi ej har som de rekommenderar för besök längre än tre månader och vid vistelse kring landsbygd/lokalbefolkning. De brukar informera kring förhållningssätt och allmänna råd i landet man ska besöka. Då slog det mig varför man inte pratar om risken för parasitmask? Nu är jag ingen guru inom detta, eller har någon koll på olika arter eller hur vanligt förekommande det är. Mycket kan du inte påverka då de oftast förs in i kroppen genom livsmedel vi äter. Vi har (peppar, peppar) hittills klarat oss bra från både sjukdom och olycka på resande fot. Men när vi var på Borneo, Malaysia råkade jag ut för parasitmask som troligen kröp in genom huden på magen på mig.

Jag har aldrig tänkt tanken på att vara noga med att ligga på underlag när jag solar. Inte för att jag vanligen solar utan underlag, men det förekommer ju att man ligger där vid strandkanten och plaskar i vattnet.

862JPG

Från en av öarna utanför Kota Kinabalu på Borneo där jag troligen fick parasitmask, fortfarande lyckligt ovetande.

Vid första anblick liknande det ett myggbett med skillnaden att det kliade något djävulskt mycket mer än ett myggbett. Jag tänkte inte mycket mer på det, men allt eftersom dagarna gick växte sig området större i formen avsmalnat, maskliknande och utbuktande på magen min. Det kliade fruktansvärt, mest på nätterna. Jag intalade mig länge att det var ett myggbett, men när jag läst lite om möjligheterna så insåg jag tillslut vad det var, och förstod inte hur jag lyckats med det här. Eftersom vi såg den så tydligt förstod vi att den tagit sig in via huden. Då mindes jag bilderna Stefan tog på mig vid strandkanten.

Det är lätt att slås av panik av att man har något levande som äter på en. För att få distans till allvaret i situationen så skämtade jag hela tiden om vår vän maskoten som åkte snålskjuts på mig.

Vi hade ju ingen koll på vad för typ av mask det var eller om den var farlig. Men hade förstått att den livnär sig på glukos från mig. Vi sökte upp sjukvård (tacksamt att Malaysia är relativt bra på engelska), efter lite kommunikationsproblem förstod de vad jag menade. Det var inte som att gå till vårdcentralen hemma direkt. Läkaren bläddrade i en bibellikande bok för att läsa vad för preparat som kunde vara bra mot mina besvär. Hon såg varken professionell eller säker ut när hon vände sig om och letade högst upp på hyllan i en låda med massa lösa kartor av olika tabletter. Hon gav mig ett paket hon fann lämpligt och på den vägen var det. Området minskade succesivt varje dag liksom klådan.