Sällskapsresan åker till Canyon del Colca

Arequipa är den andra största staden i Peru, vilken vi inte hade planerat att besöka. Men då det inte gick att ta sig direkt till byarna närliggande Canyon del Colca från Cusco fick det bli en snabbvisit i Arequipa. Dagen därpå gav vi oss iväg på en tvådagarstur till Canyon del Colca, en riktigt turisttur visade det sig. Det är verkligen betydligt mer turism i de södra delarna av landet, ibland till det negativa. 

DSCN9204 2JPG

På väg till Canyon del Colca körde vi genom en nationalpark.

Canyon del Colca

Canyon del Colca är den andra djupaste kanjonen i världen med sina 3270 meter. Den djupaste finns också i Peru, Cotahuasi Canyon. Vi lockades hit av möjligheten att få se kondorer, samt uppleva en Canyon och naturen i de södra delarna av Peru.

Det visade sig vara en jättebuss fylld med turister, morgonen började med att lyckas organisera så att alla skulle komma med. Det tog drygt två timmar innan vi kom iväg och logistiken på hela turen följde tyvärr i samma tecken. Chivay är huvudstaden i provinsen och det var också målet för dagen. På vägen dit fick vi till vår stora glädje ta del av guidens sköra (läs skrikande) stämma som talade om allt mellan himmel och jord med upprepning så även den döve skulle höra. Flera stopp gjordes på vägen där vi slussades ut och in i bussen som boskap.

DSCN9188JPG

Här är den minsta släktingen i lamafamiljen, Vinkunja som tillsammans med den något större Guanacon är de enda som lever vilt idag.

Naturen här är torr och karg, och omringas av många vulkaner där flera sträcker sig över 6000 möh. På vägen till Chivay besökte vi den högsta flata punkten på 4910 m.ö.h. vilket blir nytt höjdrekord för oss, kanske inte helt fair då vi åkte buss hela vägen upp men ändå.

DSCN9192JPG

Vid ett av alla våra "take a picture" -stopp.

Känslan efter första dagen var att vi mest suttit i bussen och inte sett mycket anmärkningsvärt. Hela situationen var surrealistisk och liknande sällskapsresan så mycket att vi inte kunde göra annat än att skratta åt hela situationen. Detta var verkligen ingenting för oss självständiga resenärer. Två gånger la bussen av helt och vi blev ståendes längs vägen, strandade. På kvällen badade vi i varma källor och bjöds på en peruansk dansföreställning, det var spännade då flera resenärer blev en del av showen, så även vi.

DSCN9275 2JPG

Canyon del Colca

Condor's cross 

Dagen därpå gav vi oss iväg tidigt till Canyonen och Condors cross, vilket är den plats i canyonen där kondorerna brukar hålla till. När vi kom dit såg vi direkt tre stycken som vilade på en klippavsats längre ner. Det var stora massor med turister som flockades runt utsiktsplatsen. Sen bara kom dem, en efter en -hela tiden. Svävandes, de behövde liksom inte flaxa med vingarna. Som mest såg vi sju-åtta stycken i luften samtidigt. De är så stora och mäktiga! Vi gjorde en kort trekking längs med Canyonen, men man kan även vandra ner i den, vilket vi inte var så sugna på efter Salkantay trek.

DSCN9230 2JPG

Tre unga kondorer sitter och myser.

DSCN9232 2JPG

En flygare som svävar.

Om vi hade haft mer med tid hade vi inte valt att åka på en organiserad (frågan är om den var så organiserad?) tur utan tagit oss dit själva, men ibland är det för tidskrävande och knöligt att göra saker på egen hand. Men då hade vi kanske fått med oss en goare känsla i magen efteråt. Tid tänker ni? Ni reser ju nästintill på obestämd tid? Vi har en nytt spikat datum då vi behöver befinna oss i Santiago, för då kommer hela familjen och hälsar på! Dess förinnan vill vi gärna hinna spendera lika delar med tid i Peru och Bolivia. Slutsats, det är värt att besöka Canyon del Colca, vilket vi inte hade velat ha osett, men vi var inte nöjda med vår bokade tur. 

DSCN9268 2JPG