En tillbakablick till landet med “The most layback capital in the world”

Idag tänkte jag förse er med text skriven från regnskogen i Laos, en tredagars djungeltur där vi bodde i träkojor högt uppe i träden. Texten som är kursiv är skriven i Bokeo-naturreservatet, ta hänsyn till att platsen kan ha förändrats i nutid. Idag för fem år sedan åkte vi iväg på vårt livs största äventyr och vår hittills längsta resa någonsin. Projektet som framgår i texten nedan var av gott syfte för att bevara flora och fauna. Detta är något jag vill be er vara uppmärksamma på när ni reser, att resa med medvetenhet.

Dagen som har varit har varit full av nya upplevelser och möten med människor, och djur. Känslan av att åka på en någon centimeter tjock vajer hängandes i sele, flera hundra meter över marken i denna magiska natur är speciell och få förunnad. Man får sig en riktig kick när man tittar ner och inser hur högt upp man faktiskt är. Och vyerna är sagolika. Man tänker tillbaka på alla de actionfilmer man sett inspelade i denna miljö och kan för första gången känna den känsla som filmen försöker förmedla till tv-soffan på riktigt. Man är inte så tuff som den lilla kotte man faktiskt är i denna stora skog, samtidigt som man känner sig lika cool som den där actionhjälten i filmen.

Reservatet och det äventyr vi är på är ett relativt nystartat projekt för att bevara naturen och djurlivet. Och att lära den inhemska befolkningen att skogen är en värdefull plats, då de bränner ner otroliga mängder varje år med den sk. slash and burn tekniken för att få odlingsmark. Annat är också att djuren far illa av är tjuvjakt pga. deras päls. Här lever den utrotningshotade gibbon (en art av apa), som man trodde var helt utdöd i området, därför namnet Gibbon Experience. Pengarna går nästan oavkortat till projektet och dess ändamål, vilket känns väldigt värt pengarna dels för den fantastiska upplevelsen och pengarnas ändamål. Andra djur som lever i reservatet är tiger, elefant, vildbuffel, svartbjörn, vildsvin, vildkatt, apor och diverse ormar, spindlar och fräcka fåglar. Det är också speciellt att få upptäcka plaster där människor inte klampat runt i gröten för mycket. Ett relativt outforskat ställe som jag hoppas lyckas bevaras.

dscf1971jpg

Kolla upp aktiviteter ni stödjer genom att besöka eller genomföra dem, vad de har för värderingar och att de är till fördel för de människor och djur som lever där. Vi har många av oss sett de videos som delats på Facebook om Thailands turistattraktioner med både elefanter, tigrar, ormar, apor och andra vilda djur som inte ska behandlas som de gör där. Genom att ta del av detta stödjer du en verksamhet som inte bör finnas!

Ungefär tre och en halv timme med bil ifrån Huay Xai, Laos ligger reservatet dit vi togs med på en fartfylld resa bland bananblad och vägdamm. Vi anlände till en liten originell by i änden av djungeln där startpunkten för trekkingen var. Här lever Laositerna i sin alldeles egna kupa utan särskilt mycket intryck från omvärlden mer än det samarbete de har via Gibbonprojektet. Vi vandrade någon timme eller två uppåt i skogen. Målet var infrastrukturen med ziplines som sträcker sig från trädtopp till trädtopp, där vi sedan skulle kunna åka in ännu längre i denna enorma värld.

Likaså var det faktiskt under besöket för oss i en helt vild nationalpark på Sri Lanka. Vi läste efter besöket i både lokala tidningar, affischer och artiklar att det inte fanns en begränsning kring antalet besökare i parken per dag. Det fanns inte heller någon utbildning för förare som körde i parken hur de ska hantera miljön för att den ska bevaras. Som det ser ut idag hade flera leoparder dött till följd av fortkörning i parken, störningar av bilar som kommit för nära. Säkerheten i parken för besökarna var inte heller säkerställd. Detta är något som vi som besökare måste ställa krav på! Stöd inte dessa verksamheter! Det är endast lönsamt för landets turism om vi som turister utför aktiviteterna, vi måste ställa krav och kolla upp vad som är okej och inte okej att som turist delta i. Tyvärr kom denna information oss till dels i efterhand, trots god research innan och är inget vi hade valt att genomföra med den här vetskapen i bagaget. 

Efter en dag i djungeln lever vi nu som Tarzan och Jane i ett träd! Enda vägen hit är med linbana. Och utsikten härifrån vaknar man inte upp till många gånger i sitt liv. Det är riktigt mäktigt. Vi har numer två knallgröna vänner som gjort oss sällskap hela eftermiddagen. De heter Orvar och Sigrid och är två över metern långa ormar (med dödligt gift tydligen), som visade sig bo här med oss och det holländska par vi bor tillsammans med. Låter vi dom vara stannar de nog på sin gren istället för på vår madrass.. (med enbart myggnät runt..)

dscf1883jpg
dscf1914jpg
Vi gick upp nästan i gryningen, då man somnade ganska tidigt en stund efter solen gick ner kvällen innan. Men också för att Gibbon är mest aktiva i tidig otta. De gör likt tuppar, visar att 'här bor jag' genom att sjunga. Så vi hörde dem sjunga (faktiskt jättefint, nästan som delfiner) och såg en familj en bra bit bort bland träden längre ner. De lekte, sjöng och dansade och var underhållande att titta på. Senare vid frukosten fick vi besök av ett par riktigt nära, guiden berättade att det är ovanligt att de kommer så nära och vi skulle vara väldigt lyckliga som sett dem på ungefär tjugo, trettio meters håll. Efter intagen frukost (läs mat dvs. ris med olika grytor, inte min favvo till frukost om man säger så) åkte vi iväg för lite trekking och ziplining i djungeln. Första anhalt var den längsta linbanan över fyra hundra meter lång. Riktigt häftigt vill jag lova! När vi kom tillbaka till vårt träd efter några timmar i skogen såg vi våra vänner Orvar och Sigrid i vårt träd igen.

dscf1940jpg