Berikande möten som inspirerar

Om den gamle mannen som bor i en buss.  

En skildring från alla de möten man under en livstid gör med olika människor. En del passerar förbi i flödet som vatten. Andra stannar som plåster mot klibbig hud. En del bara på näthinnan utan att man ens vill.  

Ibland bara vet man, att detta kommer jag bära med mig resten av livet. Just detta mötet.  

Människor som delger sina livserfarenheter, och öppnar sig så till fullo för den främling de har framför sig.  
 
Mannens hår har sedan länge färgats grått och de varma bruna ögonen under de buskiga svarta brynen ser på mig med stor värme och vänlighet.  

Han berättar livshistorier från svunna tider i Kanada, Kuba, México och Turkiet.  
 
Sedan sexton år hade han slagit sig till ro här, i Guatemala, i en buss, med sin japanska vän som säljer takeaway-sushi med cykel.  
 
När mannen pratar kan man skymta den undre tandraden och flertalet gluggar. Han berättar för oss att han skriver dagbok varje dag om vad som händer.  
 
Vi tog höger på en tvärgata och snubblade över denna själ, och blev kvar länge, ståendes där längs vägen.  
 
En liten skiftning i mannens ansikte ger oss en antydan om att vi också gjorde delar av hans dag, på samma sätt som han gjorde vår dag.  

Hans kompisar är fåglarna i träden och hundarna på gatan.