Berikande möten som inspirerar del 3

"Do you know how lucky you are?"

En skildring från alla de möten man under en livstid gör med olika människor. En del passerar förbi i flödet som vatten. Andra stannar som plåster mot klibbig hud. En del bara på näthinnan utan att man ens vill. 

Ibland bara vet man, att detta kommer jag bära med mig resten av livet. Just detta mötet.

Det var Nacho som frågade oss det första kvällen på hans boende i Mendoza, Argentina.

Vi hade blivit serverade trerätters som hans mamma hade lagat, till maten fick vi lokalt vin i alla dess sorters druvor från gårdarna i omgivningen.

Det var en lätt och trevlig stämning och alla var på gott humör. Familjen var på besök och det var mycket skratt, skämt och skojigheter, en av de bästa kvällarna under deras vistelse.

Nacho tog del av vår bakgrund med intresse och vi berättade om vår resa, resrutt och upplevelser. Han frågar sedan helt ärligt, uppriktigt och högst allvarligt Do you know how lucky you are to be able to do that?”

Jag kunde inte riktigt där och då besvara den tunga frågan som blev hängande i luften. Jag vill verkligen tro att jag vet hur lycklig jag är, samtidigt som jag ändå inte har en bråkdels aning om hur bra vi har det som fått växa upp i Sverige. 

dscn82112jpg

Det blev en sådan smäll på fingrarna för mig att jag nästan tappade andan, visste inte riktigt vad jag skulle säga. Minns inte heller vad jag svarade, men antagligen något i stil med ”Yes I know”.

Även om Nacho lever ett bra liv och Argentina som land är relativt välmående finns det inte samma trygghet som i Sverige, saker som vi varje dag tar för givet.  

Att komma från en kultur som har frihet att uttrycka sin åsikt. Frihet att bestämma vad vi vill bli, hur vårt liv ska se ut. Att ha möjligheten att få välja det
Sedan har vi det där mer ”basala” som att vi har bland det renaste (och godaste) vattnet i världen, som dessutom kommer direkt ur kranen. Som om inte det vore nog har vi också obegränsat med varmt vatten och ständigt fungerande el. Alla som vill får vidareutbilda sig och alla får gå i skolan. Det finns en betydligt mindre oro för att bli sjuk, då det faktiskt finns sjukvård till alla (jag säger inte att det inte kan förbättras, men den är fortfarande betydligt bättre än i många delar av världen). Vi behöver inte heller vara oroliga för väderomställingar eller större naturkatastrofer.

Detta är enbart exempel på saker som är helt normalt och vardagligt för oss som svenskar, men som det inte är för alla människor. 

Vad innebär det att komma från Sverige? Inser vi vad vi varje dag tar för givet? Hur långt vi faktiskt kommit? Och hur mycket vi gnäller över saker som är bra? Är det så fel att vara lite tacksam någon gång?

Missförstå mig inte, jag vill utveckla och förbättra saker, situationer och samhället i stort - annars hade jag knappast läst till ingenjör. Jag vill göra skillnad, men det skadar inte att ibland se hur långt vi också har kommit. Att inskränka Sverige faktiskt ibland faktiskt kan vara just inskränkta lilla landet lagom Sverige som gnäller på lättkränkta saker. 

När vi synar oss själva och ser till vad vi har.
Ibland är det bra att bli påmind. Så återigen, Do you know how lucky you are?”

Jag har tidigare skrivit del 1 och del 2 i inläggsserien, läs dem gärna om ni fann detta inspirerande.