Att resa ensam eller i sällskap?

I onsdags var jag hemma hos en kär vän som sen en tid tillbaka frågat mig om jag vill göra en resa med henne, vilket är självklart jag vill. Vi sprang en sväng, åt middag och snackade reseplaner. Planen är Sydamerika eller Centralamerika under kommande vår minst tre-fyra veckor där min högsta vilja är att efter vår tripp även fortsätta med sambon för ännu en tid. Men vi får se, allt kräver planering. Men tankarna är igång och det är det viktigaste för att det ska genomföras. Det där med att resa, ska man åka själv eller i sällskap med andra? Med vänner, familj eller sambo? Här finns såklart inga rätt eller fel, det finns ju både för och nackdelar med olika delar givetvis. Med sällskap 24/7 ställs höga krav på kommunikation och att man känner den man reser med väl för att få ut det man själv vill av sin resa, speciellt om man reser under lång tid. Att kunna anpassa sig efter någon annans behov men samtidigt få ut mesta möjliga man själv vill. Alla har vi väl åkt på den där resan med någon man trodde man kände bra som inte alls blev som man tänkt sig. Det kan vara idé att prata igenom förväntningarna av resan med de man ska åka med, så man har en gemensam bild av det.

Av egen erfarenhet tycker jag bäst om att resa i litet sällskap när det gäller långresa. Man kan dela upplevelserna fullt ut med någon men man har inte för många att anpassa sig till. Är man för många tar saker ofta längre tid, vilket inte gör så mycket om syftet är att just umgås. Men när jag reser långt är syftet att möta kulturer, äventyr, människor och miljö. Alla långresor jag har genomfört som vuxen individ har jag rest med min sambo. Många ställer sig den frågan om det verkligen funkar? Det har funkat alla tre gånger, över förväntan! Man träffar människor på resan som man hänger med under olika delar av den, så det brukar ofta bli en skön blandad balans. Vad tänker ni? Hur reser ni? Har ni rest själva någongång?